Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Ödesmättat vågspel på Skäret

Annons

Havsytan kan vara en skådeplats för märkliga fenomen. Ett skepp som befinner sig många mil bort kan uppfattas som en spegling i ett luftlager med annan temperatur. Sådana optiska överraskningar kan vara en upprinnelse till sjömanslegender om spökskepp, som den om den flygande holländaren.

Under mer än ett decennium har det getts operaföreställningar i det gamla virkesmagasinet vid Ljusnaren och i år var det för första gången dags för en wagneropera. Den rustika byggnaden vid vatten inbjuder verkligen till en scenografi med marin anknyning. Enkelt och effektfullt med och svarta böljande vågor som projiceras bakom holländarens olycksbådande röda segel som sticker upp i fonden.

Det är ju en rätt svårsmält historia om sjömannen som dömts att segla i evighet på haven och som endast kan lösas ur sin förbannelse av en kvinnas trohet intill döden men det är ändå den storslagna ödesmättade musiken som är i huvudrollen.

Svenska kammarorkestern är det bärande fundamentet och till denna uppsättning är det givetvis förstärkt med komplett hornstämma, tre tromboner och tuba. Det är lysande spel och dirigenten Michael Balke har närkontakt med instrumentalister och sångare och har fast grepp om helheten. Dessa fantastiska solister bär alla igenom orkesterklangen. Balansen mellan orkester och scen är bra och klangen är tät och mäktig.

Nu är ju denna wagneropera förhållandevis kort med sin två och en halv timme men ariorna är långa och krävande och barytonen Thomas Hall imponerar i i öppningsarian "Die Frist is um" där han låter sin holländare vara både spöklik och mänsklig.

Elisabeth Teige sjunger den besatta hemmaflickan Senta med en otrolig stämma med både kärna och lyriskt skimmer. Fadern som lockas av främlingens rikedomar har tydligen inga problem att sälja iväg sin dotter till främlingen. Det framgår inte riktigt i spelet hur han så snabbt kunde gå med på en sådan deal. Basen Jens-Erik Aasbö gör en närmast publikflirtande Daland.

Amatörkoristerna ger alltid en stor portion liv och entusiasm till uppsättningarna här ute. Detta år är kören en del av en kurs och förstärkt med några professionella sångare men geisten är densamma och de gör fina vokala och sceniska insatser.

Som helhet kändes detta som en mycket trygg och lovande premiär. Den andra premiären med det andra laget solister äger rum söndag. Missa inte detta musikaliska vågspel i sommar!

ANNA LUNDSTRÖM

Annons