Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Tusen och en natt

Annons
Havsäventyr. Teatervalvets

Sinbad Sjöfararen i Teatervalvets regi blir ett äventyr som skiljer sig en hel del från ursprungssagan i ”Tusen och en natt”. Denna tusenåriga saga är visserligen fylld av magi men även med otäckt våld och rasism. I stället för att gestalta någon av de sju resorna i originalet har man här valt att låta Sinbad göra en helt ny åttonde resa.

Det börjar ombord på ett fartyg som är så sinnrikt uppbyggt att man får en känsla av att det är ute på öppet hav. Skådespelare som rytmiskt rör spaljéer blir till vågor och på däck skurar matroser i takt. Sinbad Sjöfararen (Erik Särner) styr vid rodret klädd i en magnifik orientalisk dräkt. Han blir slängd i havet av arga och besvikna besättningsmän eftersom han inte har hittat en värdefull skatt som han lovat. Ljuset släcks och i mörkret ändrar man snabbt scenbild. Nu befinner vi oss på havets botten och allt ljus riktas mot den förtrollande vackra sjödrottningen (Henrietta Helldin). Det är med stor värdighet hon bär upp sin snäcktiara och glittrande klänning. Mötet mellan henne och den girige Sinbad blir en kraftmätning där drottningen segrar. Genom att ge Sinbad tre olika uppdrag vill hon göra honom till en bättre människa.

I detta vidunderliga havs-äventyr får vi möta många figurer i roliga och fantasifulla dräkter, till exempel sjöhästen Cheval (Ronny Petterson) som lär ut såpbubblandets ädla konst till sina hovfiskar, den röda krabban (Fredrik Carlsson) som blir bestulen på sitt snäckhus och sjöhäxan Coralie (Johanna Oranen). Över huvud taget är skådespelet en riktig fest för ögat och jag kan man knappt se mig mätt på alla finurliga detaljer i kläder och dekor. Det är många skratt bland publiken inte minst när Anden (Adam von Friesendorff) kommer in elegant åkande på en juvelklädd skateboard. Det är också väldigt roligt när hovfiskarna plutar med munnen på ett fiskliknande vis.

Jag skulle önska att Teatervalvet fick chansen att spela för skolbarnen i höst. Det vore en dröm för varje sjuåring att få möta detta äventyr. Den äkta spelglädjen, den medryckande musiken och dansen gör att man glömmer både tid och rum!

Mer läsning

Annons