Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Saknar bra satir i svensk tv

Annons

Även om satir på film kanske hade sin höjdpunkt på 1990-talet är den en kraft att räkna med även i dag, speciellt i amerikansk tv där program som The Daily show med Jon Stewart och The Colbert report, båda på Comedy Central, har höga tittarsiffror och stort genomslag i den offentliga debatten.

Jon Stewart och Stephen Colbert är kända för att gå hårt åt Tea Party-rörelsen och andra konservativa krafter. Fox News nyheter är alltid en tacksam måltavla för deras skämt. Men president Barack Obama får också sina slängar av sleven.

I maj 2011 kom statistik som visade att The Daily show hade högre tittarsiffror bland unga tv-tittare, 18–49 år, än något av Fox News nyhetsprogram, undantaget deras flaggskepp The Bill O’Reilly show.

Anhängarna hävdar att man till och med får en mer rättvisande bild av amerikansk politik i dessa satirprogram än de traditionella nyhetsprogrammen på Fox, CNN eller MSNBC. Genom att servera hårdvinklade nyheter genom en skrattspegel tvingas tittarna att tänka till. Skrattet fastnar så att säga i halsen och det gör att man börjar reflektera själv.

Kritikerna menar dock att Jon Stewart och Stephen Colbert gör det enkelt för sig när de kritiserar andra nyhetsprogram för vinklade nyheter samtidigt som de inte tar något som helst ansvar för saklighet och balans i sina egna program utan hukar sig bakom att de är komiker som bara gör satir.

I Sverige har vi haft satirprogram som Snacka om nyheter och Parlamentet. De saknar dock sina amerikanska motsvarigheters politiska skärpa och medie-kritiska träffsäkerhet, utan är mer ute efter enkla poänger i den lättare underhållningsskolan.

Den politiska satiren är gammal. Redan de gamla grekerna i antiken häcklade sina makthavare på det sättet. Skämt och satir spelar ofta en viktig roll som säkerhetsventil i diktaturer, som exempelvis de öst- och centraleuropeiska kommunistregimerna före 1989. Bulgakovs roman ”Mästaren och Margarita” är ett bra exempel. Den skrevs på 1930-talet men kunde inte ges ut förrän 30 år senare på grund av sitt sätt att skildra samhället och maktens mörkmän.

Det är hög tid för ett nytt och vasst politiskt satirprogram i svensk tv, ett som kan dra ner brallorna på makten och visa att kejsaren är naken.

Mer läsning

Annons