Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Seglivade barn av vår tid

Den socialt engagerade ungdomsteatern i Hisingsbacka blev ett stycke svensk musikhistoria. Örebroaktuella Nationalteaterns rockorkester fortsätter att beröra efter mer än fyrtio år.

Annons
Seglivad rockorkester. – Vi har nog lagt ner oss femtioelva gånger, men tagit upp det igen. Folk saknar oss, konstaterar Ulf Dageby här sittande t v med Nikke Ström vid sin sida. Övriga medlemmar fr v: Matilda Sjöberg, Håkan Svensson, Mattias Hellberg, Håkan Nyberg, och Ulf ”Vinyl” Stenberg.

”Hanna från Arlöv”, ”Barn av vår tid”, ”Livet är en fest” – listan är lång på svenska rockklassiker som skapats i den göteborgska låtverkstaden med Ulf Dageby i spetsen. Och räkna inte med något nyskrivet vid lördagens konsert på Conventum i Örebro. Nej, han har visserligen försökt men det går bara inte.

– Fråga mig inte varför. Det var verkligen en explosion av kreativitet de där åren som är svår att överträffa. Men det gör inget så länge vi kan göra låtarna med trovärdighet och med ett bra band, säger den numera pensionerade sångaren och gitarristen.

Vi tar bakgrunden. Göteborg tidigt 70-tal; Social- förvaltningen i Hisingsbacka vill formulera ungdomars situation i teaterform. Nationalteatern anlitas och börjar sätta upp pjäser med rockmusik som central del.

– Vi hämtade vårt blod ur verkligheten i Hisingsbacka och de problem i förorterna som ungdomar upplevde. Det var en väldigt nära process. Ungdomarna på fritidsgården satt med under repetitionerna och kunde varje pjäs utantill, berättar Ulf Dageby som själv var i 25-årsåldern vid den tiden och en av skådespelarna.

Det som beskrivs i många av texterna är alltså inte självupplevt. Men han såg det på nära håll; lördagsfyllorna, missbruket, våldet men också det nära, ömsinta.

– Det finns existentiella och tidlösa värden i det vi beskriver. Det handlar om att vara ung i en hård värld, men vi var verkligen inga plakatviftare – det är nog en förklaring till varför låtarna fortfarande håller.

Sweden rock, 40 år senare: Ungdomar trängs vid staketen längst fram vid scenen, de sjunger med och kan varenda textrad i ”Rövarkungens ö”. Längst bak gungar ”pensionärerna” med fingrarna i öronen. 40 000 i publiken.

– Så där har vi haft det flera år nu. Knökfullt, säger en nöjd Ulf Dageby som inte är särskilt förvånad över att lördagens konsert i Örebro fick flyttas från Konserthuset till Conventum.

Så det har inget att göra med din medverkan i tv-programmet ”Så mycket bättre” i höstas”?

– Klart att det kanske spelat in, men jag tror inte det var avgörande.

Du uppskattade programmet?

– Absolut, det var hur kul som helst. Lite ovant för mig som jämt gömt mig i ett band men jag är glad att jag vågade.

Ulf Dageby nämner mötet med Agnes med värme rösten. Och som av en händelse: Agnes spelar också i Örebro under lördagskvällen. På Ritz, bara ett par kvarter från Conventum.

– Vad kul. Vi spelar tidigt så kanske hinner jag kila över och kolla in henne, säger Ulf Dageby.

Mer läsning

Annons