Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sin city - A dame to kill for

Annons

ACTION. När "Sin city" kom 2005 hyllades den mer för sitt banbrytande, visuella berättarspråk snarare än historien i sig, den om den eftersatta projektstadens allra mest hårdkokta medborgare och deras trubbel med kärleken, polisen och makthavarna.

Kärleken i form av sexiga strippor och iskalla femme fatales, bör tilläggas. Och trubbel i form av ultravåld.

Där har ingenting ändrats för serieskaparen Frank Miller och regissören Robert Rodriguez.

Kvinnor är fortfarande antingen lättklädda fresterskor utan hjärta eller lättklädda skökor med ömt hjärta.

I en scen säger den pösiga, korrupta politikern "Din mamma var en hora" till den snofsiga uppkomlingen och han svarar "Nej, hon var en ängel". Och det är ett fullt logiskt svar eftersom inga alternativ ges beträffande kvinnokaraktärer i filmen.

Antingen eller, som sagt. Och detta faktum drar givetvis ned betyget ett snäpp eftersom det hela är tröttsamt och gör filmen mindre dimensionell. Det är rent utav ointressant att se på så endimensionella karaktärer vars enda drivkraft är tanken på olika män.

Det visuella berättandet, de hyper-svartvita bilderna i en blandning av serietidning och film, är fortfarande den stora behållningen i "Sin city 2" vars i övrigt tomma handling består av tre parallellhistorier om tre olika slagskämpar som hamnar i tunga slagsmål av olika skäl.

Ögon rycks ut, skallar bankas in och fingrar knäcks. Men så, får vi lära oss, ser livet ut i denna gudsförgätna del av världen. Varför eller hur är frågor som är överflödiga för filmskaparna, precis som nyanserade karaktärer.

Mer läsning

Annons