Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ska kommunikationen mellan hörande och döva kosta?

Annons

1880 skulle vi alla bli ”normala”. För en grupp människor innebar det att kommunikation människor emellan blev mer eller mindre förbjudet.

Det var vid en internationell dövlärarkongress i Milano som det beslöts att man i hela Europa skulle lämna teckenspråket och övergå till den orala metoden. Teckenspråket skulle utrotas för att det var för primitivt.

I Sverige dröjde det ända tills 1981 innan teckenspråket blev ett undervisningsspråk.

Med den här informationen inledde förra kommunchefen Lena Källström ett seminarium i veckan kring teckenspråk och kultur och i dag avslutas Visukal-veckorna samtidigt som ”Fame – Visukalen” på Örebro teater ger sin sista föreställning.

Utan teckenspråket skulle inte ”Fame – Visukalen” blivit den succé den blev. Teckenspråket mötte det talande språket och som alltid uppstår musik när världar möts i kulturens tecken.

Men mötet kostade. En miljon kronor fick arrangörerna betala för teckenspråkstolkningen. Det är lika mycket som Örebro länsteaters ”Fröken Julie” kostar.

Det är nämligen så att tolkning i sådana här sammanhang måste betalas av den som arrangerar. Den här dyra erfarenheten har också ABF som arrangör av Örebro bokmässa liksom Teater Martin Mutter i sin ”Choklad”-satsning.

När teckenspråket ska möta det talande språket i kultursammanhang, blir det dyrt. Och en grupp människor utesluts från att delta i en del av samhället.

Teater Martin Mutters Carina Nyström ställde på seminariet frågan:

– Ska kommunikation mellan oss kosta?

Hon pekade på sig själv och Sarah Remgren från Dövas förening i Örebro.

Svaret är nej.

Det visar inte minst de tre nämnda arrangemangen.

Mer läsning

Annons