Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snön på Kilimanjaro

Annons

DRAMA. Michel är en äldre man som jobbar i hamnen i Marseille. Han är fackligt aktiv, och när ett antal arbetare ska friställas skulle han kunna klara sig - men av solidaritet med de andra ser han till att också han förlorar jobbet.

Han lever med sin hustru Marie-Claire och de har trots allt ett bra liv, och ser fram mot den resa till Kilimanjaro som deras vänner samlat ihop till.

Men en kväll blir de brutalt rånade i sitt hem - två män stjäl under pistolhot de insamlade pengarna. Chocken blir dubbel när Michel en tid senare av en slump upptäcker att en av rånarna var Christophe, en av de unga män som förlorade jobbet samtidigt som Michel.

Polisen griper rånarna - samtidigt som Michel inser bevekelsegrunderna bakom Christophes handlande.

”Snön på Kilimanjaro” är ännu en av Robert Guédiguians filmer om fransk arbetarklass och om politiska och moraliska spörsmål. Här handlar det om solidaritet och om hur långt den sträcker sig. Hur mycket betyder hämnd? När är man villig att avstå från sin hämnd? Ska man över huvud taget kunna förklara ett brutalt brott med att det finns bakomliggande bevekelsegrunder - hur långt ska man gå när det gäller att förstå?

Filmen ställer många frågor, som det inte är lätt att besvara, och som gör filmen extra intressant. Michel och Marie-Claire är övertygade socialister, men deras liv har mer och mer övergått till att omfatta en borgerlig livsstil. Rånet och dess efterföljder får dem att börja ifrågasätta detta liv.

Som vanligt har Guédigiuan filmat i Marseille, som än en gång fungerar som en av aktörerna i filmen. Det finns en näst intill dokumentär känsla i hans bilder, vilket också det som alltid naturnära och realistiska spelet bidrar till. Guédiguians filmer är fast rotade i dagens verklighet, men de är aldrig tråkiga, och de känns betydligt mer värdefulla än det mesta annat som visas på bio.

Mer läsning

Annons