Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rysk färgexplosion med svärta

TEATER. I sommar satsar Teatervalvet på en rysk folksaga. Estetiken i ”Eldfågeln” är minst lika viktig som själva berättelsen. NA var med på en repetition och träffade delar av ensemblen.

Annons
Mångbottnade. Karaktärerna i

En kaskad av färger och fantastiska mönster möter NA när vi kliver in i ladan i Wadköping. Ensemblen är i full färd med att repetera och det bjuds på såväl rysk folkmusik som dans.

– Vår föreställning är färgstark och trevlig men också mörk och otrevlig, säger Johanna Oranen som är en av Teatervalvets främsta eldsjälar.

Den fria teatergruppen Teatervalvet har under de senaste åren skapat sig en stabil plattform på Örebros teaterscener. Arbetssättet har stegvis blivit alltmer professionellt. ”Eldfågeln” är Teatervalvets fjärde sommarföreställning. Samtliga tidigare år har de inriktat sig på skräck och satt en åldersgräns på 12 respektive 15 år, men den här gången ville de skapa en familjeföreställning.

– Men vi har inte lämnat det obehagliga och tunga bakom oss. I andra akten blir pjäsen bara mörkare och mörkare. Men förhoppningsvis går solen upp igen, säger Johanna.

Hon spelar Jelena den Fagra, som är en klassisk rysk sagokaraktär. Hon är fast hos en tsar på väg in i ett äktenskap som hon inte trivs i. Johanna är en av dem som grundat Teatervalvet och leder i dag gruppen tillsammans med Henrietta Helldin. Manuset till ”Eldfågeln” har de skrivit tillsammans. Sagan är en fri tolkning av sagorna ”Ivan-tsarevitj, Eldfågeln och den grå vargen” och ”Vasilisa den fagra”. I Tsarina Darias trädgård finns det ett guldägg som blir stulet av Eldfågeln. Tsarina Daria blir förkrossad och sänder ut sin son Ivan för att återfå guldägget. Det blir en lång och spännande resa där Ivan träffar både vänner och kärleken. Framför allt lär han sig mycket om sig själv; han genomgår en typisk utvecklingsresa.

– Ivan har levt ett skyddat liv som prins, men ger sig ut i en oskyddad värld. I början är han dumdristig och förlitar sig helt på dem han möter, men han lär sig ett och annat på vägen, säger Henrietta Helldin som själv spelar Eldfågeln.

Johannas och Henriettas utgångsläge var att bygga upp en värld kring en saga – idén att iscensätta just ryska historier kom först efter ett tag. Under årets lopp har det läst alltifrån Bröderna Grimm till svenska folksagor, men fastnade till slut för ryska berättelser.

– Ryska folksagor innehåller inte så många adjektiv och är väldigt direkta, säger Henrietta. De är långtifrån sockersöta utan snarare otäcka och våldsamma.

– Vi har lagt till hemska saker som mord så att sagan blir ännu otäckare. Men vi kan ju inte ha incest eller våldtäkt som vi hade förra året nu när det är en familjeföreställning, även om tanken absolut inte är att pjäsen bara ska vara för barn.

Något annat som lockade med just ryska folksagor är den estetik som den ryska folkloren erbjuder.

– Tanken är att den visuella upplevelsen ska vara lika viktig som själva berättelsen, säger Johanna.

Teatervalvet har alltid sett scenografin och kostymerna som en föreställningens kärna, men i år slår de

alla rekord i färgexplosion.

– Förra året hade vi tre färger, i år har vi hela färgpaletten, berättar Johanna.

Hon har själv sytt alla 18 kostymer, gjort huvudbonaderna samt planerat och gjort en skiss över scenografin, som två medhjälpare sedan målat.

– Mina inspirationskällor är klassisk rysk folkkultur, ryska baletter och den ryska illustratören Bilibin. Vi har verkligen frossat i rysk kultur och allt är översvämmat med detaljer. Det passar min estetik utmärkt.

Eldfågeln innehåller också en hel del sång och dans. Andreas Svensson, som också skrivit musiken till den kritikerrosade filmen ”Äta sova dö” har arrangerat klassisk rysk folkmusik.

Både Henrietta och Johanna betonar att karaktärerna i pjäsen är mångbottnade.

– Häxan är den enda som bara är ond. En del karaktärer som inte är så sympatiska vid första anblick förstår man bättre under pjäsens gång.

– När man får reda på Eldfågelns hemlighet förstår man bättre varför hon gör som hon gör, säger Henrietta.

Som alltid i Teatervalvets produktioner finns det med en tvist.

– Det är lite av vår grej, säger Johanna.

Vad är pjäsens budskap?– Det handlar först och främst om att ensam inte är stark, säger Henrietta. Och om att vi ibland behöver våga ta steget utanför vår skyddsmur. Det är när man kastas in i det okända som man utvecklas.

Mer läsning

Annons