Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

The butler

Annons

DRAMA. När Cecil Gaines mot alla odds får jobb som butler i Vita huset 1957 får han frågan om han "är politisk". När han ärligt svarar nej får han tummen upp med den djupt ironiska kommentaren "vi tolererar inte politik i Vita huset".

Men Cecils dramatisk klassresa, från de djupt rasistiska bomullsfälten i södern till en i alla fall på ytan respekterad tillvaro i maktens centrum är politisk, vare sig han personligen vill det eller ej. Från sin nya horisont får Cecil också uppleva hur de olika presidenterna han tjänar hanterar explosiva rasmotsättningar under decennierna.

Regissören Lee Daniels, som fick sitt stora genombrott med det tunga men ändå hoppfulla dramat "Precious", hade länge planer på att göra en film om Martin Luther King. Genom att göra den här historien, som har verklighetsgrund, i stället har han lyckats göra en film om medborgarrättsrörelsen i USA (där Martin Luther King också dyker upp på ett hörn), fast med ett lyckligt slut och ett kommersiellt säkert lyckat måbra-filter.

Upplägget och stilen påminner om "Forrest Gump", en annan film som med ordentligt softat ljus tar avstamp i en mans liv för att berätta om en hel världs dramatiska utveckling under några viktiga decennier. När vi tar farväl av vår butler, 2008, har Barack Obama blivit president. En svart man på världens mäktigaste plats i en perfekt komponerad saga som kunde ha avslutats med orden: Och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.

Huruvida man vill sätta punkt eller frågetecken efter den meningen är upp till var och en men är man sugen på skickligt utfört mys med lagom doserad sälta och rörande skådespeleri är "The butler" ett bra val. Oprah Winfrey är ett kul återseende på bioduken, som Cecils prövade fru Gloria. Det är också festligt att se Robin Williams spela Eisenhower, Jane Fonda och Alan Rickman spela paret Reagan och inte minst John Cusack som Nixon i olika åldrar.

Mer läsning

Annons