Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

The lucky one

Annons

DRAMA. ”High school musical”-hunken Zac Efron spelar marinsoldaten Logan som mitt under brinnande krig hittar ett foto föreställande en vacker blondin på marken.

Han går några steg för att plocka upp bilden, och det räddar hans liv.

Platsen där han just befunnit sig exploderar och flera av hans kamrater dör.

Logan bestämmer sig för att söka rätt på kvinnan på bilden för att tacka henne.

Väl hemma i USA inleder han sitt sökande till fots, med sin väldresserade schäfer som enda sällskap. Och plötsligt står han framför henne.

Nej, det är inte särskilt sannolikt. Men det kan man ha överseende med. Och det måste man ha om det här ska vara uthärdligt.

Kvinnan i fråga, Beth (Taylor Schilling), driver ett hundpensionat i en pittoresk liten stad.

Hon bor med sin mormor och sin extremt charmige son, vars far är en sällsynt bufflig och hotfull sheriff som hon har skilt sig från.

Exmaken komplicerar det hela. Han ogillar Logan från första stund. Intrigen kan börja.

Logan är ett stycke perfektion förpackat i ett glänsande skal. Han är händig som få, trofast som hunden han ständigt har vid sin sida och har en naturligt bra hand med barn.

Dessutom spelar han piano, läser gärna filosofi, sätter vänskap framför allt och älskar långa promenader i naturen. Jamen ni hör ju.

Efron kan inte hjälpa att nästan varje scen han är med i blir som en Levis-reklam.

Varmt ljus med en lätt gul ton, starka armar som bär på tunga säckar, dimmiga blå ögon som blickar ut under täta ögonfransar och gitarrbaserad popmusik som förstärker skönheten lite extra.

Det behöver inte vara av ondo.

Han, liksom resten av rollbesättningen, gör ett bra jobb. Och om man bara lutar sig tillbaka och låter sig svepas med in i den här gnistrande idyllen är det ofta njutbart tidsfördriv.

Det blir heller inte mer romantiskt än såhär, vilket förstås är vad man förväntar sig av en film baserad på en bok av Nicholas Sparks (som även skrev ”Kärleksbrev” och ”Dagboken – Jag sökte dig och fann mitt hjärta”).

Skyr man översvallande kärleksförklaringar, prat om ödets makt och älskog under krispigt vita lakan bör man undvika den här filmen.

Mer läsning

Annons