Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

The wedding ringer

Annons

KOMEDI. Många män saknar en nära vän. Det är inte lätt att hitta en polare som verkligen ställer upp när det krisar. Men vill du bara ha en bestman till ditt bröllop, så går det att köpa för pengar – i alla fall i komedin "The wedding ringer".

Jimmy Callahan är en exemplarisk bestman. Han är kul, charmig och kan ordna en riktigt dekadent svensexa. Dessutom kan han hålla tal som får varenda bröllopsgäst att gråta, och som framställer brudgummen som ett genuint kap. Det enda kruxet är att han vill ha betalt för sina tjänster och när bröllopet är över försvinner han ur de nygiftas liv för gott.

En som verkligen har behov av Jimmys hjälp är Doug Harris. Om två veckor ska han gifta sig, och innan dess måste han skaka fram en bestman och sju marskalkar – trots att han inte har några vänner alls. Jimmy tar sig an Doug med vetskapen om att det här kommer bli hans svåraste uppdrag någonsin.

Temat känns igen från dramakomedin "I love you, man", där Paul Rudd spelade lågmälde Peter som kompisdejtar en rad killar i jakt på en bestman och bästis. Men medan Peter var påhejad av sin flickvän handlar "The wedding ringer" helt och hållet om bedrägeri. Doug ljuger för sin fästmö Gretchen om att han har en massa vänner, och Jimmy hjälper honom att upprätthålla lögnen. Man ska vara ärlig till en gräns, allt handlar om att göra henne lycklig, är bröllopsproffsets devis.

För medan "I love you, man" utmanade och diskuterade könsroller, är "The wedding ringer" full av platta klyschor och unkna stereotyper. Bröllop är för kvinnor (om det var tänkt att du ska ha kul hade det funnits storbilds-tv), blivande brudar är kontrollmaniska monster och en svensexa är inte en svensexa om inte grabbarna försöker få brudgummen att ligga med en strippa. Det är synd, för Josh Gad (Doug) och Kevin Hart (Jimmy) är ett radarpar med skön personkemi – och två riktigt duktiga dansare.

Mer läsning

Annons