Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

The wolverine

Annons

ACTION. Med James Mangold ("Walk the line", "3:10 to Yuma") vid spakarna fanns förutsättningar för att "The wolverine" skulle bli en djupare och tyngre variant av 2009 års "X-men origins: Wolverine". Hugh Jackmans sjätte gig som superhjälten är också lite dystrare, mer närgånget och med mörka sekvenser som tagna från Christopher Nolans "Batman"-trilogi. Men frågan är om det är till det bättre.

Historien kommer från ett Frank Miller-album från 1982. Logan, Wolverines alias, måste bege till Japan för att återse en soldat som han räddade undan atombomben i Nagasaki. Han börjar dock ana ugglor i mossen. Snart måste han fälla ut sina metallklor och slåss mot både yakuzan och en blek inkarnation av Marvel-skurken Viper. Att ondingarna tar ifrån honom hans förmåga till självläkning gör inte saken lättare.

Filmen har en lovande utgångspunkt, men flygplanet har knappt landat förrän vi blir serverade klyschor om österländsk visdom, samurajer och heder. Det är förvisso beprövade ingredienser för en actionfilm, men de har använts på tok för ofta för att det ska engagera den här gången. Ett intensivt slagsmål på ett höghastighetståg är en av få höjdpunkter som miljön tillhandahåller.

Som sommarfilm är "The wolverine" en doldis som gömmer sig mellan storkok som "Man of steel" och "Pacific rim". Ur det perspektivet är den intressant, men det kan inte hjälpas att Logans Asientripp framstår som gammalmodig och poänglös.

Mer läsning

Annons