Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbaka till Bromma

Annons

KOMEDI. I en film där huvudrollsinnehavaren inte bara gör en utan flera av huvudrollerna, ja då går ju tankarna direkt till Eddie Murphy och filmer som "Norbit" och "Den galne professorn 2".

Nu tycker tydligen Peter Magnusson att det är dags för en svensk variant av det här konceptet på bio för i "Tillbaka till Bromma" tar han sig an inte mindre än tre huvudroller: Anders (braten), Steven (glidaren) och Kennet (nörden). Filmen är baserad på tv-serien "Blomstertid", som hade samma upplägg, och handlar om de tre killarna som var klasskamrater i högstadiet och 20 år senare bor kvar i Bromma.

De tidigare nämnda Eddie Murphy-filmerna vann ju knappast över några filmkritiker men de drog in en hel del pengar, mycket på grund av Eddie Murphys status som en av Hollywoods mest populära stjärnor. Så frågan är ju då om Peter Magnusson är lika populär hos svenskarna som Murphy är i USA. För vem annars ska gå och se den här filmen?

För en annan, som inte har väggarna tapetserade med Peter Magnusson-affischer hemma, känns nämligen det här totalt meningslöst. Och det gäller allt, från Magnussons uppenbara ego-ambitioner till filmens hafsigt utförda mockumentärupplägg till den minst sagt obegripligt dåliga scenen med Annie Lööf.

Dessutom är det häpnadsväckande att samtliga Magnussons karaktärer nästan helt har strippats från sympatiska drag. Det är snarare tvärtom, de är ena riktiga skitstövlar. Och så ska åskådaren förväntas att göra vad? Se humorn i det? Nej tack.

Någon slags ljusglimt i allt elände är ändå att ett par av de kvinnliga skådespelerskorna, däribland Sandra Huldt, gör riktigt fina insatser som huvudkaraktärernas kärleksintressen. Men vad hjälper det? Efter 30 minuter är det mest intressanta med "Tillbaka till Bromma" hur lång tid av filmen som är kvar. Sällan har 94 minuter känts så långa.

Mer läsning

Annons