Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två dagar, en natt

Annons

DRAMA. Sandra ska börja jobba igen efter en sjukskrivning för depression. Så är tanken men det visar sig att ledningen på solpanelsfabriken i stället för att återanställa Sandra har erbjudit hennes kvarvarande kollegor en bonus på 1000 euro var. Men de kan tänka sig en antingen-eller-situation.

Sandra får en helg på sig att förmå minst åtta av sina 16 kollegor att välja henne i stället för de pengar som många av dem så desperat behöver.

I de belgiska bröderna Dardennes filmiska cv finns flertalet hyllade filmer (med "Rosetta" och "Barnet" vann de Guldpalmen i Cannes) som handlar om just vanliga arbetare som kämpar för sin tillvaro. Moraliska och i grunden politiska frågor som undersöks genom en hudgenomträngande realism.

"Två dagar, en natt" är en fortsättning på samma spår, dock med en riktigt stor stjärna i huvudrollen.

Marion Cotillard är underbar som den fragila Sandra. Osminkad, iklädd lågprislinnen och med håret i en enkel tofs visar Sandra med sin utsatthet hur man i dag måste vara så enormt stark för att hävda sina rättigheter. Hon söker upp sina kollegor, en och en, och repeterar sin situation och argumenterar för sin sak.

Ibland går det bra, ibland går det dåligt. Och man sitter hela tiden som på nålar i mötet med den nerviga och knivskarpa dramatik som utspelar sig.

Det är inte okomplicerade frågor som ställs i filmen och här ryms både mörker och ljus.

Bland de finare scenerna finns den där Sandra och hennes enormt fina och stöttande make tar en glasspaus i solen. Som för att på något vis komma ihåg att de faktiskt är människor. Att kalla detta för en solskenshistoria vore dock en grav överdrift. Men någonstans på vägen i detta grymma dilemma föds en optimism och tron på just människan förblir hyfsat stark, trots allt.

Mer läsning

Annons