Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uppstickare på väg ut på världsturné

Killarna i Urban Cone spelade in sitt första album i sångarens källare. I dag spelar de på Yeah och i sommar bär det av till både USA och Australien.

Annons
Urban Cone har en liten kotte som sitt märke. Bandnamnet är en lek med det engelska ordet för tallkotte, pine cone, som flyttat in till stan.

Sedan bandet bildades 2010 har Urban Cone spelat på de flesta av Sveriges större musikfestivaler, som Peace Love, Way out West, Popaganda, Emmaboda. I år riktar de i stället blickarna utomlands. Enda festivalspelningen i Sverige blir på Yeah i Örebro.

– Det ska bli grymt kul. Vi är väldigt spelsugna. Det var ett och ett halvt år sedan vi turnerade senast, säger Emil Gustafsson som sjunger och spelar bas i bandet.

Det var när de gick på Rytmusgymnasiet i Stockholm som killarna upptäckte att de hade samma musiksmak och bestämde sig för att bilda band. Redan på första repet hemma hos den andra sångaren, Rasmus Flyckt, stämde det direkt.

– Allt kändes så självklart och ganska snart spelade vi in vår första singel där i källaren.

De lade ut låten på musiksajten Myspace och tänkte inte så mycket mer på det. Men efter ett tag märkte de att den började leva sitt eget liv på nätet.

– Flera coola musikbloggare skrev om låten och helt plötsligt blev det en väldig hajp. Vi fattade ingenting. Det var helt sjukt.

De spelade in flera låtar där i källaren. Efter en spelning i början av 2012 kom en representant från skivbolaget Universal in i deras loge och ville signa bandet. Dagen efter hade de ett skivkontrakt.

Debutalbumet ”Urban youth” släpptes senare samma år (samtliga låtar inspelade i samma källare) och ganska snart därefter var det dags att lanseras utomlands.

I dag har Urban Cones kontrakt med skivbolag i länder som Tyskland, England, Österrike, Schweiz, USA och Australien.

Inför inspelningen av sin andra skiva, ”Polaroid memories”, som släpptes för bara några veckor sedan ville de göra det lite annorlunda. De lämnade källaren och hyrde en riktig studio. Och i stället för att skapa den mesta musiken på datorer spelade de live i studion.

– Vi ville fånga glädjen och energin från våra livekonserter. Vi bodde i studion i typ en månad och bara spelade. Det var sjukt kul, säger Emil Gustafsson som skriver den mesta av bandets musik ihop med Rasmus Flyckt.

Mottagandet har dock varit blandat. Skivrecensenterna har både hyllat och sågat. Helt i sin ordning, tycker Emil:

– Vissa hatar oss och andra gillar det vi gör. Skivbolaget säger att vi inte ska läsa. Men det gör man ju ändå. Det verkar som om vi har rört till det i skallen på tyckarna. Och det är bara bra. Jag får hellre en 1:a av den ena och en 5:a av den andra, än två trista 3:or. Det visar att vår musik väcker känslor.

Efter Sverige bär det av till USA och Australien.

– Där ska vi spela på Splendour in the grass, deras motsvarighet till Coachella. Det ska bli häftigt. Det har alltid varit en dröm att få spela där.

Mer läsning

Annons