Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför hitta på nåt nytt?

Annons

Tom Cruise ska kliva i Ethan Hunts kostym i ännu ett Mission impossible-äventyr, det femte i ordningen. Den senaste, ”Ghost protocol” från 2011, spelade väl helt enkelt in för mycket pengar för att låta bli att göra en till – vem säger nej till 4,5 miljarder kronor?

Det får mig att fundera på det framgångskonceptet med uppföljare och serier i filmens och litteraturens värld. Hittar man en grundstory som funkar och som publiken hittat till är det bara att pumpa på. Då tvingas man inte starta om marknadsföringsapparaten från noll varje gång. Det räcker att säga att det kommer en ny ”Terminator”, ”Die hard” eller ”Hajen” så fattar folk.

Bästa och mesta filmexemplet är naturligtvis James Bond som har den fördelen, för filmskaparna alltså, att inte vara låst vid en speciell skådespelare. Att Connery, Moore, Brosnan och Craig med flera har avlöst varandra och tilldelats rätten att döda har bara blivit en del av varumärket.

NA:s litteraturrecensent Marita Johansen efterlyste i sin recension av Anna Janssons senaste deckare att polisen Maria Wern borde ha utvecklats och fördjupats som person genom de 14 böckerna.

Det kan ju vara bra för läsaren men väljer man att göra så riskerar författaren att äventyret tar slut per automatik. Precis som Harry Potter blev vuxen och slutade på trollkarlsskolan måste Maria Wern en dag gå i pension.

En oföränderlig karaktär är enklare att kontrollera. Med en oförbätterligt sexistisk och Martinipimplande Bond eller varför inte en datoranimerad haj i huvudrollen kan man bara fortsätta sätta nya romerska siffror efter filmtiteln och casha in stålarna.

Nästa vecka skriver jag nog mer om samma ämne – och kallar det för ”Krönikan II”.

Mer läsning

Annons