Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför inte en "mosh pit" på Konserthuset?

Annons

Vår nya reportageserie där vi zoomar in på enskilda människor i publiken har fått mig att börja fundera. Det kan innebära så mycket och se väldigt olika ut beroende på vad det är för typ av evenemang man bevistar. Som publik är du inte bara konsument, i bland förväntas du vara aktiv och till och med bli medaktör.

När man går på klassisk konsert på Konserthuset är ens viktigaste roll att vara tyst och stilla. Njuta och visa uppskattning, javisst, men nåde dig om du tjoar eller applåderar på fel ställe.

Likadant är det på biografen. Vem har inte irriterat sig på stolsgrannen som ogenerat prasslat sig genom en hel film med godispåsen i knät, och kanske kryddat det med att högljutt kommentera händelserna på duken? Nej, tyst, mörkt och stilla ska det vara.

På rockkonserter är det raka motsatsen. Om man sitter ned och bara lyssnar och inte står upp och hoppar, viftar med armarna, klappar och vrålar är man en ”tråkig publik” som inte bjuder till. Det böljande publikhavet förväntas hjälpa till och bidra till att förhöja totalupplevelsen.

Publiken på hardcore- och punkkonserter tar det ett steg ytterligare genom att ”mosha”. Det betyder att man hoppar runt okontrollerat och kastar sig handlöst mot varandra i området närmast scenen som brukar benämnas som ”the mosh pit”. Från sådana konserter går man hem med både ringande öron och rejäla blåmärken.

På teatern kan det hända att man som intet ont anande publik blir en del i handlingen. Personligen blir jag nervös när skådespelarna går ner i salongen och spelar upp scener bland bänkraderna – för att inte tala om när de vill bjuda upp en på scenen. Peka inte på mig, tack! Jag har inte köpt biljett för att tvingas lämna anonymiteten i salongens dunkel och göra mig till åtlöje i rampljuset.

Komiker och ståuppare å sin sida utser gärna ”hackkycklingar” på någon av de första bänkraderna som de kan häckla och driva med. Då förväntas man däremot inte agera och käfta tillbaka, utan mest rodna och fnissa generat.

På sportevenemang deltar publiken än mer. Med hejaramsor, vågrörelser, bengaler och banderoller försöker fansen på läktarna påverka domare och hjälpa sina favoriter till seger och framgång.

Var publik har sin plats. Jag tror inte att det skulle uppskattas om jag drog i gång en ”mosh pit” på Konserthuset nästa konsert.

Mer läsning

Annons