Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilda idéer i ett allt säkrare farsskrivande

TEATER
Vad: Dubbeltrubbel
Var: Lerbäcks teater 10/2
Manus regi: Johan Gille Peter Nyström
Ensemble: Fredrik Andersson, Mathias Blad, Jenny Gille, Louise Juliusson, Ulrik Spjut och Arvid Östlund.
Betyg: 4 stjärnor

Annons

Ett nyhetsinslag ger bakgrunden till politikern Bror Mårtenssons problem. Han har skjutit kommunen Marianneholms stora turistattraktion jättepandan. Han säger själv att det var ett misstag. Han trodde att den var en grävling. Hans motståndare och djurvännerna säger att han gjorde det för att han hatar djur.

Trippelbokning

I nästa scen ringer en telefon. I strålkastarljuset står en man som svarar på sin mobil. Han låter positiv och klockslaget två bokas. En ny telefon ringer och nu står en kvinna i ett annat strålkastarljus. Hon svarar och konstaterar glatt att klockan två blir bra. En tredje telefonsignal och nu ännu en man i ljuset. Han är mer tveksam och säger motvilligt ja till klockan två.

Anslaget är klart. Bror Mårtensson ligger risigt till och nu har han trippelbokats. Dessutom är det val om en vecka och om ytterligare en vecka ska han gifta sig.

Lerbäcks teaters ”Dubbeltrubbel” har de knipor och den situationskomik som en fars kräver. Den springs så klart i dörrarna sju och tempot är rasande högt. Skådespelarna briljerar som vanligt. Fyra av dem har dubbla roller plus att de alla också agerar servitörer mellan akterna.

De små uttrycken

Mathias Blad spelar aldrig över, utan utnyttjar de små ansiktsuttrycken och försynta kroppsrörelser för att skapa en karaktär utan större egen vilja. Han är Bror Mårtenssons partikamrat tillika marionett. Fredrik Andersson sliter som huvudpersonen Mårtensson och dennes dubbelgångare Melin så att svetten rinner. Jenny Gille spelar charmant och oförblommerat ut alla fördomar om terapeuter i plyschklädsel och Foppatofflor. Unge Arvid Östlund spelar återhållsamt och klockrent buttert tyst tonåring med fokus på sin mobil.

Det är dock manusförfattarna Johan Gille och Peter Nyström som imponerar mest. De blir allt säkrare i sitt farsskrivande. De har de vilda idéerna, fantasin att skapa det karikerade rollgalleriet och de har strukturen att bygga det hela på.

Och de har säkert roligt när det skriver. Precis som publiken i Lerbäcks teater.

Mer läsning

Annons