Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

WE

Annons

DRAMA. Kombinationen Madonna och film har inte varit så lyckosam historiskt sett, för att uttrycka sig diplomatiskt. Frågan är om inte Madonna på vita duken gör sig bäst just som Madonna, så som hon framställdes i dokumentären ”In bed with Madonna”.

Däremot känns det som att det är dags att sluta slentriansåga Madonna bakom kameran, som många kritiker lystet har gjort. För skam den som ger sig.

Med ”WE” har popdrottningen gjort en film som är oavbrutet rolig att titta på, med bara en eller ett par plågsamma stunder då man vrider sig en smula i biofåtöljen. På det stora hela misslyckas hon inte med sin föresats - att berätta om århundradets kärlekshistoria mellan den frånskilda amerikanskan Wallis Simpson (spelad av den mycket karismatiska Andrea Riseborough) och prins Edward VIII (den playboy-aktige brorsan till stammande George i ”The king’s speech”), ur hennes perspektiv. Som Wallis säger i filmen, ”alla pratar bara om vad han fick ge upp. Men jag då?”.

Det blir ju sällan som man tror, inte ens när man fått allt man ville ha är det enkelt att leva lycklig i alla sina dagar. Och Madonna visar vad som händer när ”för evigt” nästan blir ett straff.

I en parallellhistoria i nutid blir den unga Wally som besatt av det forna hertigparets historia. Det handlar om eskapism från livet med en dålig make, en nutida kung på Manhattan som inte behandlar sin drottning särskilt väl.

”WE” påminner faktiskt till stora delar om en riktigt påkostad och snygg musikvideo, som pendlar mellan olika epoker och miljöer utan övertydliga förklaringar. Men den nutida historien är inte alls lika spännande som den om hertiginnan Wallis, den är onödigt grovt tillyxad och ibland stillastående. Nu landar betyget på godkänt men om Madonna till nästa gång lär sig att strama till och korta ned så kan det bli riktigt bra.

Mer läsning

Annons