Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kyrkan ska försvara Skaparens verk och livets okränkbarhet

Svar till Johan Unger (NA 25/2)

Johan Unger, domprost emeritus skriver i Nerikes Allehanda om att dödshjälp är en form av humanism. Jag trodde nog att det skulle bli en storm eller åtminstone lite blåst kring artikeln. Det blev en vindilning.

Det finns några tankar i artikeln som jag reagerar starkt emot. För det första är det märkligt att kyrkans man inte kan argumentera religiöst i ett sekulärt samahälle. Min fråga är då vad kyrkan är till för, om inte att försvara Skaparens verk och livets okränkbarhet? Är det inte kyrkans uppgift att föra ut det kristna budskapet i en sekulariserad värld. Att det finns andra dimensioner på livet, på etik och moral?

Det andra är Johan Ungers slutsats att staten ska ge rätt till assisterad dödshjälp. Det låter humant och som att det ger människan frihet, men i alla andra länder så har dödshjälp i olika former varit början på ett sluttande plan. Vilken frihet ger det egentligen och vilken frihet ger det i förlängningen?

Länder som länge haft dödshjälp tillåter dödshjälp till minderåriga och till deprimerade. Är det på det sättet vi ska hjälpa människor som är i nöd? Det låter humant och fint att man själv ska bestämma om man vill ta den dödande medicinen eller inte. Men när kommer påtryckningarna eller känslan av att vara kostsam för samhället eller till besvär för de anhöriga bli så starka att man inte vågar göra annat än begära dödshjälp. Det är inte frihet.

Man kan aldrig komma ifrån att dödshjälp kommer att beräknas i pengar. Vilket är mest lönsamt?

Det är en skrämmande framtidsbild som jag anser vi behöver göra allt för att förhindra, politiskt och inte minst i landets kyrkor.

Ewa Sundkvist

Kristdemokrat

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel