Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lång erfarenhet måste synas i lönekuvertet

Löneutvecklingen för en universitetsutbildad inom kvinnodominerade vårdyrken, såsom exempelvis sjuksköterskor eller barnmorskor rimmar dåligt med de krav som ställs på yrket.

En specialistsjuksköterska och en barnmorska som innehar två yrkeslegitimationer, har en mycket hög kompetensnivå och dessutom studieskulder från fyra-fem års universitetsutbildning, utbildningar som inte alls lönar sig om man ser till den löneutveckling som ges.

Lönenivåerna har de senaste åren slätats ut till en platt nivå där alla klumpas ihop till en jämn smet.

Självklart finns det inget orimligt i att höja lönenivåerna för nyutbildade och allmänsjuksköterskor, man kan inte påstå att någon av Vårdförbundets yrkesgrupper (sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor) ligger på den lönemässiga nivå som de borde göra.

Men var syns den lönestegring som kommer i och med specialisering, specialistkunskap och fler legitimationer?

Den välbehövliga satsningen som arbetsgivare runt om i landet anammat gällande nyutbildade är ett absolut måste om man vill vara en attraktiv arbetsgivare och kunna rekrytera. Men det är också hög tid att fundera över hur man som arbetsgivare ska arbeta med att kunna behålla den kompetensen som man redan har.

Det är inte en dag försent att börja vända på den ojämlika lönenormen som förekommer sedan urminnes tider i Sverige (och i hela världen).

En treårig universitetsutbildning som leder till en röntgensjuksköterskelegitimation är lika lång som en teknisk utbildning, som exempelvis högskoleingenjör.

När vi sedan talar om specialistutbildningar så handlar det om lika långa utbildningar som civilingenjörer har, och barnmorskeyrket är dessutom det enda yrket som kräver två legitimationer för att kunna tituleras just barnmorska.

Vårdförbundets yrkesgrupper domineras av kvinnor och enligt frilansjournalisten Anna Danielsson Öbergs granskning av avtalsrörelsen de senaste tio åren, så har kvinnodominerade arbetsgrupper de sämsta förhållandena på den svenska arbetsmarknaden gällande bland annat arbetstider, arbetsmiljö, inflytande, möjligheter till heltid och tillgång till utbildning.

Hur ska vi få bukt med de könsdiskriminerande villkoren om den mansdominerade industrin alltid ska vara löneledande?

Hur det går ihop med att Sveriges regering kallar sig feministisk kan man fundera på ...

I takt med att lönevillkoren förbättras för våra hett eftertraktade nyutexaminerade, så måste också nivåerna för dem som besitter erfarenhet, specialistkompetens och högre utbildning inte bara följa med, utan faktiskt vara löneledande.

Och det innebär inte att den mest erfarna med högst kunskap och utbildning ska hamna på samma nivå som den nyrekryterade.

Om arbetsgivaren vill arbeta för att vara en attraktiv arbetsgivare där kunskap, utbildning och erfarenhet ska löna sig så brinner det i knutarna.

Det är förnedrande att lönedifferentieringen mellan att vara ny i yrket och erfaren specialist ska handla om några hundralappar.

Det måste ses som en investering att ge goda anställningsvillkor, och där är lön efter kompetensnivå något av det viktigaste.

Vi vill inte ha kortsiktighet där man desperat försöker täppa till gapande hål längre.

En långsiktig lösning skapar förutsättningar för att kunna bemanna svensk sjukvård med högkompetent personal som vill utveckla och förbättra vården. Hur ska vi annars lösa den skriande bristen på personal och upprätthålla den svenska vårdens goda rykte?

Leg barnmorska,

styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

Åsa Mörner

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel