Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lärdomar att dra av coronapandemin

Strategin för coronan ska utvärderas. Politikerna är ense om det, men oense om när den ska börja. Men är inte det viktigaste vad den ska ta upp? Låt oss diskutera det.

Statens viktigaste uppgift är att skydda sina medborgare, värna om liv och lem. Därför har staten/det offentliga organiserat militärer och brandkårer, poliser och domstolar, sjukvård och äldrevård. De försvarar oss från de hot som vi har lärt oss att vi medborgare och vårt land blir utsatta för.

Kan vi verkligen återgå till det normala? Bör inte coronan tvinga oss att prioritera om?

Uppenbarligen har vare sig Sverige eller något annat land haft en rätt beredskap och försvar för denna pandemi.

Ser vi tillbaka är det militära hotet inte det största. På över två hundra år har de militära förlusterna i människoliv varit mindre en coronans på en vecka. Hoten från pandemier är större för Sverige än en militär fiende. USA har redan förlorat fler människoliv på några månader än på hela det långa Vietnamkriget.

Uppenbarligen har vare sig Sverige eller något annat land haft en rätt beredskap och försvar för denna pandemi. Kan vi därför inte nu börja diskutera vilka slutsatser vi behöver dra av denna erfarenhet? Här några.

Sjukvården och äldrevården behöver mer resurser på alla olika sätt som mer personal, material och forskning. Hur de ska finansieras får naturligtvis diskuteras. Men en spontan tanke är väl att något får tas från den militära beredskap som historiskt sett har varit överdimensionerad.

Värnpliktiga sjukvårdare och äldrevårdare behövs på sjukhusen och äldreboendena, när nöden kräver det.

Värnplikten har varit en tillgång för det militära försvaret. Ska vi inte överväga en vidare innebörd i allmän värnplikt?

En allmän samhällstjänst inte bara för det militära försvaret utan för andra viktiga samhällsområden -som sjukvården och äldrevården. Värnpliktiga sjukvårdare och äldrevårdare behövs på sjukhusen och äldreboendena, när nöden kräver det. Militären har sina reservare. Behöver inte sjukvården och äldrevården också det – förutom fler ordinarie.

Många områden behöver förstärkas när gränserna stängs. Exempelvis jordbruket och skogsbruket kunde få stöd av en allmän samhällstjänst. Samhällstjänare ska kunna välja att tjänstgöra i dessa modernäringar eller på andra områden. Det digitala området är ett som behöver förstärkning.

Borde vi inte också ifrågasätta det etablerade gränsskyddet med de stängda gränserna? Kunde inte de nordiska länderna åtminstone komma överens om ett bättre samarbete än hittills? Gärna EU och FN med. Pandemierna är globala, måste inte försvaret mot dem också vara globalt?

Johan Unger

kristen humanist.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel