Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lars Ströman: En dödsskjutning av polisen är ett misslyckande – men kanske nödvändig ändå

När en person skjuts till döds av polisen är det ett misslyckande. Vi kommer till exempel aldrig att få höra den döde mannens berättelse om vad som hände på tisdagskvällen, när han körde en bil på ett synnerligen vårdslöst sätt.

Annons

Våldsmonopolet är en grundläggande förutsättning för en rättsstat. Det är i princip bara polisen som får utöva en viss form av våld.

Vi anställer personer som går omkring beväpnade. Och vi förväntar oss dessutom att de ska använda sina vapen mot enskilda personer.

Vi anställer personer som går omkring beväpnade. Och vi förväntar oss dessutom att de ska använda sina vapen mot enskilda personer. Det finns föreskrifter om hur det ska gå till. Så måste det vara. Det kräver vi som allmänhet.

I de allmänna råden om polisens användning av skjutvapen sägs till exempel följande: "Skott bör inte avlossas, om polismannen inte själv ser den som skottet ska avlossas mot, och det är därför olämpligt att skjuta genom t.ex. en vägg eller en dörr."

Det sägs också att "vid skottlossning mot person eftersträvas att endast för tillfället oskadliggöra honom. Verkanseld bör därför om möjligt i första hand riktas mot benen."

Det finns också särskilda råd om skott mot bilar: "Skjutning mot fordon i rörelse är förenat med avsevärda svårigheter och stora risker. Effekten på en bil av ett skott från en tjänstepistol är starkt begränsad, varför andra åtgärder för att stoppa bilen eller undgå faran bör väljas i första hand."

Den enskilda polisen kan ha några bråkdelar av en sekund på sig att bestämma vilken av ovanstående föreskrifter som gäller i just i detta ögonblick.

Men då ska vi också komma ihåg att det som först ser ut som ett rutiningripande mot en rattfyllerist på kort tid kan omvandlas till något mer dramatiskt. Den enskilda polisen kan ha några bråkdelar av en sekund på sig att bestämma vilken av ovanstående föreskrifter som gäller i just i detta ögonblick.

I en polisstat är det här enkelt att lösa. Skjut först – och fråga sedan. Polisen har alltid rätt. I en rättsstat är det en svår balansgång. Polisen ska skydda allmänheten mot brott. Men även den som är misstänkt för brott har rättigheter. Den balansgången kommer vi aldrig ifrån, vilka lagar vi än har och vilka föreskrifter vi än ger de personer som ska skydda oss mot brott. En dödsskjutning är ett misslyckande, men i vissa fall ett nödvändigt misslyckande. Men hur det är i just det här fallet återstår att se.