Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars Ströman: Leve kapitalismen – de flesta människor i världen kan gå på bio

I tysthet har det skett en vändpunkt. För första gången kan majoriteten av människor tänka på annat än att skaffa mat för dagen. Länge leve kapitalismen!

Annons

Tack vare världskapitalismen ser vi en snabb minskning av antalet fattiga människor.

I dag är både Taiwan och Sydkorea utvecklade demokratier som tillverkar avancerade delar som gör att våra tvättmaskiner, bilar och mobiltelefoner fungerar.

Vi köpte billiga prylar som tillverkades i Taiwan och Sydkorea på 60 och 70-talen. I dag är både Taiwan och Sydkorea utvecklade demokratier som tillverkar avancerade delar som gör att våra tvättmaskiner, bilar och mobiltelefoner fungerar. I välstånd kan de mäta sig med Europa.

Nu köper vi i stället kläder från Bangladesh och storföretagen anlitar ingenjörer från Indien och Pakistan. Vi ser ett begynnande intresse för industriell tillverkning i länder i Afrika.

Stora företag som säljer kaffe har de muskler som krävs för att reagera om missförhållanden avslöjas.

Visst kan kapitalismen vara rå och hänsynslös, det ska medges. Men du behöver inte svepa med blicken särskilt länge i din Ica-butik för att se att hänsyn till miljö och sociala förhållanden är ett säljargument. Titta till exempel i kaffehyllan. Stora företag som säljer kaffe har de muskler som krävs för att reagera om missförhållanden avslöjas. Så det är inte så dumt med multinationella företag.

Världsbanken definierar "extrem fattigdom" som de människor som tvingas leva på mindre än 1,9 dollar per dag.

På nätet kan du följa fattigdomsklockan. Du ser för varje sekund hur många människor som lämnar den extrema fattigdomen.

Men den amerikanska tankesmedjan Brookings går ett steg längre. Den delar upp Jordens befolkning i flera olika inkomstgrupper.

Men det är numera en rätt liten del av Jordens befokning, ungefär 500 miljoner människor.

Människor som lever i extrem fattigdom måste kämpa varje dag för att överleva. Många av dem är beroende bistånd för att överleva. Men det är numera en rätt liten del av Jordens befolkning, ungefär 500 miljoner människor.

Och så finns den stora gruppen "sårbara", drygt två miljarder människor. De har tagit sig ur den extrema fattigdomen. De klarar sig. Men de har små marginaler. En ekonomisk kris kan leda till att de förlorar den lilla inkomst de har. Om en storm eller en jordbävning skulle förstöra deras bostad, så har de ingen försäkring.

De kan börja bry sig om sådant som går lite längre än den egna familjens omedelbara överlevnad, till exempel hur deras land styrs.

Men den allra största gruppen är numera medelklassen, drygt fem miljarder människor. De kan ha det knapert, men de vet att de har mat för dagen. De tål en del påfrestningar. De har råd att göra även sådant som inte är nödvändigt för att klara livhanken. Om familjen har råd att köpa en tvättmaskin så innebär det att vägar öppnas för att hustru och döttrar kan studera och arbeta. Om familjen just i kväll har lust att gå på bio, så har de ett intresse att det åtminstone finns ett minimum av tankefrihet – så att bion kan visa bra filmer. De kan börja bry sig om sådant som går lite längre än den egna familjens omedelbara överlevnad, till exempel hur deras land styrs.

För första gången i mänsklighetens historia har en majoritet av människor ett liv som handlar om något mer än att överleva. Tacka kapitalismen för det! Och tänk en stund på vad det innebär för företag i din hemkommun, när de ska granska framtida marknader.