Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lars Ströman: Sverige ska strida för Gui Minhai – även om det skulle kosta!

I stort sett alla – från höger till vänster – fördömer fängelsedomen mot svensken Gui Minhai. Men det finns en elefant i rummet som ingen vill tala om: Är vi beredda att betala ett ekonomiskt pris för att kämpa för mänskliga rättigheter i Kina?

Det officiella meddelandet från Kina om domen mot Gui Minhai är så uppenbart fyllt av lögner. Då ska alltså Gui Minhai ha dömts till tio års fängelse för att ha lämnat ut uppgifter till en främmande makt. Han ska ha bestämt sig för att inte överklaga domen. Dessutom ska han år 2018 ha ansökt om att få tillbaka sitt kinesiska medborgarskap. Om det vore sant skulle då den kinesiska regimen kunna säga till den svenska regeringen att den inte har med saken att göra.

Tidigare har Gui Minhai visats upp i kinesisk tv vid inte mindre än tre tillfällen där han har "erkänt" sina brott.

De som inte dömdes till långa fängelsestraff arkebuserades. Och några år senare slöt Stalin en pakt med, ja just det, Nazityskland.

Förfarandet påminner inte så lite om Moskvarättegångarna som iscensattes av Josef Stalin på 30-talet. Personer som stod i opposition mot Stalins välde anklagades för än det ena och än det andra, till exempel för att ha konspirerat med Nazityskland. I rättegångarna erkände de sina "brott". De som inte dömdes till långa fängelsestraff arkebuserades. Och några år senare slöt Stalin en pakt med, ja just det, Nazityskland.

Kinas ambassadör i Stockholm, Gui Congyou, har drivit kampanj mot svenska medier och svenska politiker. Det är en medveten strategi från Kinas ledning att sprida sin egen Kinabild i omvärlden och att skrämma fram en självcensur.

Så vi måste ställa oss frågan om vi är beredda att betala ett ekonomiskt pris för att protestera mot att Gui Minhai sitter inlåst. Svaret borde bli ja.

2018 exporterade Sverige varor till Kina för 67 miljarder kronor. Den kinesiska ekonomin är ett slags statskapitalistisk marknad. Staten och den politiska ledningen har ett stort inflytande över ekonomin. Det innebär att den kinesiska partiledningen har makt att fatta beslut som drabbar svensk export. Så vi måste ställa oss frågan om vi är beredda att betala ett ekonomiskt pris för att protestera mot att Gui Minhai sitter inlåst. Svaret borde bli ja. Dels för sakens egen skull. Dels för att vi måste markera att Kina inte kan agera hur som helst mot svenska medborgare. Vad händer nästa gång? Kommer Kina att gripa en svensk affärsmän eller en turist på lösa grunder?

Vi ska inte heller överdriva riskerna. När den norska Nobelkommitten utsåg Liu Xiaobo till fredspristagare ledde det till att Kina kylde ner relationerna med Norge och försäljningen av norsk lax till Kina störtdök. Men i stället började importörer i Vietnam köpa norsk lax som aldrig förr – för att sedan sälja laxen i Kina. Norges export till Kina ökade med 50 procent under åren av diplomatisk iskyla.

EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska redskap. Kan vi få EU-länderna att agera gemensamt, så väger det tyngre än om Sverige gör något på egen hand.

Kinas ambassadör Gui Congyou har redan överskridit anständighetens gräns flera gånger om. Han bör få veta att han inte längre är önskvärd i Sverige.

Sverige bör också gradera upp relationerna med Taiwan, som är en fungerande demokrati i närheten av Kina. Det råkar vara så att den bokutgivning som Gui Minhai var med och drev är på väg att öppna i just Taiwan.