Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lars Ströman: Tänker regeringen låta fler diktaturer än Kina ge bannbullor till medier?

När den kinesiska ambassaden läxar upp svenska medier blir det som självsatir. En del av texterna hade kunnat vara formulerade av någon som vill göra lustigheter av diktaturers sätt att fungera.

Annons

Två medarbetare på Utrikespolitiska institutet – Björn Jerdén och Viking Bohman – har i en skrift analyserat varför Kina så intensivt angriper just svenska medier. Slutsatsen de drar är att det sannolikt handlar om ambassadören Gui Congyou som person.

Vi kan dessutom anta att ambassadörens märkliga utfall mot svenska journalister är riktade till makthavarna i Peking ...

Hans erfarenhet av västerländska demokratier är begränsad. Vi kan dessutom anta att ambassadörens märkliga utfall mot svenska journalister är riktade till makthavarna i Peking, snarare än till en svensk opinion. Det skulle alltså vara ett budskap som säger "titta så duktig jag är", inför en framtida karriär.

Skriften från Utrikespolitiska institutet – och en intervju med Björn Jerdén i SVT leder till det förutsägbara. Kinas ambassad går till attack i ett meddelande på sin hemsida. Björn Jerdén anklagas för att skada Kinas "kärnintressen", "suveränitet" och "nationella image".

Det är en kaskad av märkliga slagord utan att med ett enda ord i sak bemöta det Björn Jerdén och Viking Bohman skriver i sin rapport. Det märkliga meddelande som läggs upp på Kinas ambassads hemsida blir i stort sett en bekräftelse på att det som står i deras rapport är sant.

Vi ska strida för demokratiaktivisterna i Hongkong, för demokratin i Taiwan och för de människor som under mycket svåra förhållanden försöker verka för en demokratisk utveckling i Folkrepubliken Kina.

Om ord kan skada Kinas "kärnintressen", så är det närmast en uppmuntran att fortsätta. Vi ska strida för demokratiaktivisterna i Hongkong, för demokratin i Taiwan och för de människor som under mycket svåra förhållanden försöker verka för en demokratisk utveckling i Folkrepubliken Kina.

Lustigheterna till trots, så har detta en allvarlig sida. Den kärnvapenbestyckade stormakten Kina förväntar sig att journalister och andra opinionsbildare anpassar sig.

Kinas kommunistiska parti har makten att se till att svenska företag plötsligt märker att det inte längre kommer några beställningar till Kina.

När den norska Nobelkommittén utsåg den Liu Xiaobo till fredspristagare år 2010 ledde det till att Kina frös ner förbindelserna med Norge och det dröjde till 2016 innan de normaliserades. Liu Xiaobo fick priset för sett långvariga och fredliga arbete för mänskliga rättigheter i Kina. Han avled 2017.

Den svenska regeringen och UD har hittills inte sagt någonting om attackerna mot svenska medier, mer än det självklara: "Vi konstaterar att yttrandefrihet råder i Sverige. Alla, också Kinas ambassad, är skyldiga att följa svenska lagar.”

Även om det framstår som smaklöst att han oemotsagd får vräka ur sig dumheter i intervjuer, så så ingår även sådant i vår press- och yttrandefrihet.

Ambassadör Gui Congyou får gärna säga sin mening. Även om det framstår som smaklöst att han oemotsagd får vräka ur sig dumheter i intervjuer, så så ingår även sådant i vår press- och yttrandefrihet.

Men när den kinesiska statens högsta företrädare i Sverige väljer ett språkbruk som gränsar till hot, så borde UD reagera med något mer än självklara plattityder. Ambassadör Gui Congyou bör få höra att han skadar relationerna mellan Sverige och Kina. Om det inte sker, så innebär det att även andra diktaturer kan börja använda samma metoder. UD måste sätta ner foten, även om det innebär risker för svensk export.