Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Läsarreaktioner efter artikeln om att hamna i skuggan av ett syskon: "Hur kan man välja bort sina egna barn och barnbarn?"

 
Sånt man inte pratar om
Visa alla artiklar

I NA:s artikelserie "Sånt man inte pratar om" tar familjeredaktionen upp ämnen som skaver. Förra veckan berättade Micke om sin upplevelse av att som vuxen bortprioriteras av sina föräldrar, och i efterhand har läsarreaktioner nått redaktionen.

Vill du läsa del 1 i artikelserien "Sånt man inte pratar om"? Klicka då här.

"Jag känner igen Mickes historia"

"Jag är lillasyster, och är uppvuxen med två äldre bröder som båda haft missbruksproblem (alkohol). Min äldste bror har ändå skött sitt i alla år, men min mellanbror har levt f-n med mina föräldrar och mig. Trots det så har han fått all kärlek och all uppmärksamhet.

Han bodde hemma tills han var över 30 år, och har aldrig betalt en spänn hemma. När han flyttade hemifrån fortsatte mamma och pappa att betala hans räkningar. Det var inte så svårt för honom att fortsätta sitt missbruk. Det spelade ingen roll vad han gjorde, så ordnade de upp det åt honom.

Jag frågade min pappa en gång varför de aldrig brydde sig om mig och mina barn. Då svarade han att om jag varit alkoholist och inte brytt mig om mina barn så hade de brytt sig om mig och även mina barn.

Jag har varit mina föräldrars soptunna i alla år. Nu är jag över 50 år, men när jag var 20 förstod jag inte bättre.

Mina föräldrar har aldrig bett mina bröder om hjälp, de vill ju inte störa dem. Men mig kunde de kräva hjälp av.

Jag har hela tiden skött mig och hjälpt mina föräldrar, men har aldrig fått någon uppskattning, kärlek av dem. Jag kan inte förstå varför man bekräftar och uppmuntrar ett dåligt beteende, i stället för att ställa krav och stötta på rätt vis.

Jag är inte världens bästa förälder heller, men jag skulle aldrig strunta i ett barn bara för att det finns problembarn i familjen. Det enda jag vill är att mina föräldrar någon gång skulle se mig, de känner inte mig ens. Den enda uppfostran jag har fått är att jag ska ställa upp för alla andra, hur illa de än behandlar mig – för jag är inte värd något annat. Det är min mammas uppfostran av sin dotter, men sönerna har hon aldrig sagt ett ord till utan det har varit fri uppfostran och inget ansvar alls.

Det här är en liten del av min uppväxt, jag har klarat mig rätt så bra i livet ändå. Har en fin familj som jag älskar."

Anonym

"Visa dina föräldrar att du uppskattar deras hjälp"

"Jag är uppväxt med fler än två syskon. Alla är vi vuxna och har egna barn i dagens läge. Mina föräldrar har alltid hjälpt oss ALLA med hus och hem, grovarbetet och små arbeten. Hjälpt vissa ekonomiskt. Och hjälpt oss alla med våra barn. Alltid funnits där som en hjälpande hand.

Vissa av oss syskon vägrar att någon gång hjälpa tillbaka. Jag kan visa min uppskattning på små saker som tack, bjuda på mat, köpa en blomma och så vidare. Jag vet att de uppskattar SMÅ saker. Att man visar sin tacksamhet på en lägre nivå. Men när ens syskon inte tackar, och tar en för givet. Bara hör av sig vid behov av hjälp med barn eller ekonomiskt läge. Då blir till och med jag arg och ledsen, som syskon.

Uppskatta och visa dina föräldrar att du uppskattar deras hjälp. Klart att de tröttnar annars. Skit inte i att uppvakta deras födelsedag, mors och fars dag. Ypperligt tillfälle att visa vad man tycker om dem. Små saker räknas likaväl som små, men strunta INTE i dem. De som alltid har ställt upp. Om inte igår, så räknas även förr i tiden.

Varför tröttnar de på att ställa upp? Kanske får de aldrig ett tack från hjärtat tänker jag. Aldrig något litet i gengäld. Vi föds i våra föräldrars händer och de avslutar i våra händer. Ge dem tillbaka den kärlek du en gång fick."

Emelie

"Jag har alltid fått höra om hur pappa är hemma hos min syrra och hjälper till"

"Jag förstår verkligen hur Micke känner sig. Min far har fått tre flickor men umgås och träffar bara en av oss. Vår far har aldrig träffat min storasysters barn eller mina barn. Han träffar bara en av oss och hennes barn. Trots att vi alla bor i närheten av varann.

Min far bröt med mig strax före min 18-årsdag. Han skulle få betala underhåll ett år längre för mig eftersom jag valde att plugga längre. Detta blev inte populärt.

Jag har alltid fått höra om hur han är hemma hos min syrra och städar, putsar fönster, sköter trädgården och om alla presenter de får. Möbler, serviser, pengar till körkort med mera.

Hur kan man välja bort sina egna barn och och barnbarn, och bara träffa och umgås med ett barn. Skulle aldrig kunna bortprioritera något av mina barn. 

"Åsidosatt"

Bär du runt på ett annat ämne du anonymt vill ta upp i artikelserien "Sånt man inte pratar om"?

Då är du välkommen att höra av dig till NA:s Heléne Berzelius på 019-15 50 90 eller [email protected] Det kan handla om vad som helst inom området relationer. Efter varje publicering får läsarna möjlighet att tycka till om ämnet.