Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars Ströman inför finska valet: Juhana var svensk socialdemokrat – men blev finsk moderat

Juhana Vartiainen är både svensk och finsk medborgare. Han har varit socialdemokrat i 37 år. I söndagens val i Finland kandiderar han för Finlands motsvarighet till Moderaterna.

Annons

Juhana Vartiainen tycker att Sverige borde låna den mer pragmatiska finska modellen  när regeringar bildas.

Finsk politik är som svensk politik. Åtminstone om du ser vilka partier som ställer upp i söndagens riksdagsval i Finland. Men finsk politik är inte alls som svensk politik. Personvalet har större betydelse. Och någon blockpolitik finns över huvud taget inte.

Juhana Vartiainen är ekonom. I Sverige har han varit forskare vid Fackföreningsrörelsens institut för ekonomisk forskning och Konjunkturinstitutet. I Sverige var han socialdemokrat. I Finland är han riksdagsledamot för Samlingspartiet, alltså Moderaternas systerparti.

Hur mår Finland ekonomiskt?

– Vi har kunnat återhämta oss från lågkonjunkturen. Så nu är ekonomin ungefär i konjunkturell balans. Vårt grundläggande problem är att vi har för låg sysselsättning med hänsyn till vårt välfärdsåtagande.

Ditt parti Samlingspartiet satt ju i den förra regeringen, som var väldigt bred (Socialdemokraterna, Samlingspartiet, Svenska Folkpartiet, Kristdemokraterna och ett tag även de gröna). Och ni sitter i den nuvarande, som består av Centerpartiet, Blå Framtid och Samlingspartiet. Vad skulle du säga om jag bad dig jämföra de båda regeringarna?

– Den förra regeringen var en katastrof. Den var ideologiskt för splittrad för att kunna åstadkomma någonting.

– I den här regeringen har man ändå gjort någonting. Det har gjorts reformer för att göra det lättare för företagen att rekrytera. Och vi har gjort vårt konkurrenskraftsavtal som sänker arbetskraftskostnaden. Näringslivets forskningsanstalt uppskattar att om ökningen av sysselsättningen har varit någonstans runt 130 000. Då har regeringens åtgärder bidragit med kanske mellan 40 000 och 50 000.

Är konkurrenskraftsavtalet den viktigaste delen?

– Sannolikt ja. Man kom överens om noll i löneökningar och en liten förlängning av arbetstiden som i praktiken förstås också innebär en sänkning av lönen.

Nu ser det ut som om socialdemokraten Antti Rinne blir statsminister om vi ska tro opinionsmätningarna. Är det en motreaktion mot avtalet?

– Delvis, men inte enbart. Det kanske mest smärtsamma för sossarna har varit aktiveringsmodellen som förutsätter att arbetslösa gör en liten arbetsprestation några timmar per kvartal för att kunna erhålla den normala arbetslöshetsersättningen.

– Antti Rinne är problematisk ur min synvinkel. I stora drag behöver vi det som Borg och Reinfeldt gjorde i Sverige: jobbskatteavdrag och att underlätta arbetskraftsinvandring.

Är det någon skillnad mellan svensk socialdemokratis och finsk socialdemokratis relation till facket?

– Det handlar inte bara om socialdemokratin utan om hela det politiska systemet. Finland är ett korporativistiskt land. Man har fram till i dag utgått från att arbetskraftsreformer måste accepteras av arbetsmarknadens parter.

Så facket har en starkare vetorätt i Finland än i Sverige?

– Absolut. Det är den mest grundläggande skillnaden mellan Finland och Sverige. Den skillnaden återspeglas i vår högre arbetslöshet.

– Under det kalla kriget var Finland i ett prekärt läge mellan öst och väst. Då verkade det rimligt att ha arbetarrörelsen med i båten. Då uppstod den maktstrukturen.

Sverige har ju haft en hård blockpolitik medan i Finland kan alla regera med alla. Vad är bäst?

– Det skulle gärna Sverige låna från Finland. För mig är det väldigt svårt att förstå – varför skulle inte Liberalerna, Centern och Socialdemokraterna kunna bilda regering på riktigt? Varför finns dessa mentala hämningar?

– Alla vill ha en hyfsat fungerande marknadsekonomi. Alla accepterar en hyfsat hög skattesats och ett ambitiöst välfärdsåtagande. Sedan kan man diskutera hur mycket som kan göras av privata företag eller någon annan petitess.

Vad tycker du om den uppgörelse som nu styr regeringspolitiken i Sverige?

– Det är uppenbart att Annie Lööf gjort bra ifrån sig och har introducerat ganska skarpa reformer på arbetsmarknaden. Men sedan måste man förstå att djävulen sitter i detaljerna.

– Trots att vårt parti är systerparti till Moderaterna så är Annie Lööf och Centerpartiet nu mina favoriter i Sverige. Jag tycker att de svenska Moderaterna har friat lite väl mycket åt det nationalistiska hållet.

Vad är orsaken till pragmatismen i Finland. Har det med inbördeskriget att göra eller det kalla kriget?

– Delvis, men det är också ett resultat av att inget parti någonsin blev så dominerande som Socialdemokraterna i Sverige. Där blev det naturligt att bilda en allians som motkraft eller motvikt.

Om du jämför de svenska partiernas hantering av Sverigedemokraterna med hur Finland har hanterat Sannfinländarna. Vad säger du då?

– Jag tyckte ändå att det var klokt av Juha Sipilä (Finlands nuvarande statsminister) att ta in Sannfinländarna i regeringen. Det ledde till önskat resultat, att deras väljarstöd rasade. Deras väljarstöd tål inte regeringsansvar. Då räcker inte irrationella slagord. Det är precis därför som Dansk Folkeparti vägrar att gå in i regeringen, men gärna dikterar villkor.

– Det blev en splittring av Sannfinländarna. Nu är det de äkta främlingsfientliga som dominerar partiet.

Tycker du att de ska tas in i regeringen igen?

– Jag har väldigt svårt att samarbeta med några som ifrågasätter det universella människovärdet och som gärna vill att Finland lämnar EU. Men man måste vara pragmatisk i tider som våra.