Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Tre goda skäl att undvika ett extraval

Artikel 1 av 1
Ledare Regeringsbildningen
Visa alla artiklar

Annons
Foto: Anders Wiklund

Nästa vecka är det skarpt läge. På måndag presenterar talmannen en statsministerkandidat och på onsdag ska riksdagen rösta om densamma. Skulle inte heller denne kandidat tolereras av riksdagen kommer ännu en chans veckan därpå, sedan blir det oåterkalleligt extraval om inte partierna innan dess lyckas förhandla fram en lösning på regeringsfrågan.

Ett extraval är inte som talmannen omnämnt det någon "avgrund". Men det är inte heller önskvärt.

Det finns flera skäl till att ett extraval vore onödigt, här kommer tre av de viktigaste:

Först och främst skulle den parlamentariska situationen där inget block har egen majoritet inte förändras av ett extraval. Risken är överhängande att regeringsbildningen drar ut lika mycket på tiden efter ett sådant som det gjort efter valet i september. Det är läge för partierna som nu förhandlar om regeringsmakten att ställa sig frågan vilka kompromisser som skulle vara rimligare efter april än de är idag, för kompromisser kommer att krävas.

Minns att läget var långt ifrån självklart även efter valet 2014, något som gav upphov till den omstridda och senare begravda decemberöverenskommelsen. S- och MP-regeringen har varit en svag regering beroende av kompromisser åt båda håll. Den som hoppas på en stabil majoritet måste vakna och inse att året är 2019 och att det finns tre politiska block i riksdagen, även om alla inte är helt överens om var gränserna går mellan dessa tre block.

Den som tappat förtroendet för politiken på grund av den utdragna regeringsbildningen lär inte få anledning att ändra sig även om vi får ett nytt valresultat i april. Risken är snarare att vi inte får en ny regering före sommaren.

Med detta i åtanke finns ytterligare ett skäl att undvika ett extra val: Det kostar pengar. Det kostar för partierna och det kostar för staten, alltså för skattebetalarna. Samtidigt står Sverige och stampar utan att kunna genomföra nödvändiga reformer.

Slutligen: Den 26 maj ska vi välja nya ledamöter till EU-parlamentet. EU-valet är ett val som historiskt haft ett lägre valdeltagande än riksdagsvalet, ett val som för många känns avlägset och abstrakt, trots att de beslut som fattas i EU i allra högsta grad påverkar människors vardag också i Sverige.

Samtidigt finns hopp om att årets val till EU-parlamentet kan engagera mer än vanligt med tanke på utvecklingen i Europa de senaste åren. Många som inte tidigare brytt sig kan nog tänka sig att rösta för att hålla högerextremismen borta.

Med ett extraval i andra halvan av april är risken överhängande att EU-valet hamnar i skymundan, och att både valarbetare och väljare helt enkelt är för trötta för att orka engagera sig tillräckligt. Detta dock med reservation för att det skulle kunna bli tvärtom – att en inrikes valrörelse smittar av sig så att också engagemanget för EU-valet blir högre. Detta är dock svårt att sia om då vi inte varit i en liknande situation tidigare.

Alla artiklar i
Ledare Regeringsbildningen
Annons