Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Albanien: Landet där nazisterna misslyckades att förinta judar

Artikel 3 av 7
Förintelsens minnesdag
Visa alla artiklar

Lime Balla bodde i byn Shengjergji i Albanien under andra världskriget. Albanien ockuperades först av Italien och sedan av Tyskland. Och i Albanien, liksom i resten av Europa, hade nazisterna en plan för att genomföra den "den slutgiltiga lösningen".

Annons
Albaniens huvudstad Tirana  i dag. I just Albanien mobiliserades hela samhället för att skydda de judar som fanns i landet. Under Tysklands ockupation var det bara en enda familj som deporterades.

En dag kom det 17 judar till byn. De hade bott ett tag i huvudstaden Tirana, men lämnade stan när det stod klart att nazisterna tänkte börja deportera judar till dödslägren. Berättelsen om de 17 judarna i byn Shengjergji är en av de många berättelser som finns samlade hos Yad Vashem, en israelisk institution för att dokumentera och informera om Förintelsen.

– Vi delade upp dem mellan de boende i byn. Vi tog tre bröder som hette Lazar, berättar Lime Balla.

De 17 judarna fick mat av de fattiga byborna. De fick kläder så att de skulle se ut som lokala bybor. Alla hjälptes åt för att skydda dem.

– Till och med den lokala polisen visste att byborna gömde judar, säger Lime Balla.

I december 1944 lämnade den judiska gruppen byn för att resa till Pristina (i dag huvudstad i Kosovo). Där fanns en släkting till Lime Balla som var partisan och som skulle hjälpa dem. Sedan hörde hon ingenting mer. Efter kriget blev Albanien en stalinistisk diktatur och ett av Europas mest isolerade länder. Men 1990 fick hon ett meddelande från två av de tre judiska bröderna. De bodde nu i Israel. Lime Balla och hennes man Destan Balla fick hedersutmärkelsen "rättfärdiga bland nationer" av Yad Vashem.

Från det tyskockuperade Europa deporterades miljontals judar till dödslägren – eller mördades på plats. Men i det i huvudsak muslimska Albanien så gick det bara inte. Orsaken till detta heter "besa" på albanska. Ordagrant betyder det att hålla ett löfte. Innebörden är: Har du gäster så tar du hand om dem och skyddar dem. Så snart som det stod klart att nazisterna avsåg att samla ihop och mörda judar i Albanien, så var det "besa" som gällde. För Lime Balla och de andra i byn Shengjergji så innebar det att ta emot judarna i sina hem. För personer som arbetade med administrativa uppgifter kunde det innebära att fiffla med dokumenten så att det blev svårare för den tyska ockupationsmakten att hitta de judar som levde i Albanien. Och till och med för den lokala polisen i byn Shengjergji var det "besa" som gällde.

I början av 30-talet bodde det i storleksordningen 200 judar i Albanien. När judar började fly från Tyskland och tyskockuperade länder så ökade antalet judar till någonstans mellan 600 och 1 800. Många av dem avsåg att resa vidare, men hindrades av kriget.

Under den italienska ockupationen av Albanien (början av kriget) utlämnades en grupp judiska straffångar till Tyskland – alla mördades. Men den italienska ockupationsmakten hörsammade inte de tyska påstötningarna om att deportera hela den judiska befolkningen. I september 1943 tog Tyskland över ockupationen av Albanien. Men tack vare "besa", alltså traditionen att skydda sina gäster, så misslyckades deportationerna. Det var, enligt Yad Vashem, bara en enda familj som deporterades. Resten levde kvar underjordiskt i skydd av en albansk befolkning som betraktade det som hederssak att skydda de judar som levde i landet.

I vissa tyskockuperade länder hjälpte polisen till att samla ihop och mörda judar. I andra fanns det lokala milisstyrkor som hjälpte nazisterna. Men i Albanien var det tvärtom. Hela samhället var överens om att skydda judarna. Och lyckades att rädda de allra flesta.

När den stalinistiska diktaturen i Albanien föll i början av 90-talet, så började berättelserna om judarna i Albanien att uppmärksammans. Och Yad Vashem fick förnya sina namnlistor över personer som gjort insatser för att rädda judar och ge dem titeln "rättfärdiga bland nationer".

Den unika historien om judarna Albanien under andra världskriget säger något även till vår nutid.

Annons