Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lena Rådström Baastad (S): "Någon annan" skulle lösa integrationen

Annons

I 2,5 år har jag varit partisekreterare för Socialdemokraterna. Jag tillbringar åtskilliga timmar på tåg varje vecka. Även om det tidvis är slitigt så värdesätter jag att få komma hem, att ha min vardag utanför Stockholm.

Jag har också insett hur mycket jag har med mig från mina år i kommunpolitiken. Att vara kommunpolitiker är att leva mitt i verkligheten. Det innebär både stora möjligheter, men också svåra utmaningar.

Som kommunpolitiker kan man inte heller önsketänka bort problem.

Det är du som står närmast invånarna och är därmed sista ledet gentemot dem. Både tufft och en förmån. Som kommunpolitiker kan man inte heller önsketänka bort problem. Politikens uppgift är att se verkligheten som den är utan att varken försköna eller förminska problemen.

I kommunpolitiken har jag jobbat med två uppdrag. Det ena handlar om att se till att Örebro växer och utvecklas, nya företag etableras och jobb skapas. På så sätt kan mer investeras i välfärden. Det andra uppdraget har varit att minska klyftorna. För samtidigt som Örebro är en stad med enorm utveckling så är skillnaderna mellan olika stadsdelar allt för stora. Det speglar sig i hög arbetslöshet, barnfattigdom, låga skolresultat och en ökad känsla av otrygghet. Detta var läget också före hösten 2015, innan Sverige gick igenom den största flyktingkrisen i modern tid.

Jag tror att vi är flera som självkritiskt behöver konstatera att Sverige allt för länge har tagit för lätt på integrationsutmaningen.

Detta gällde inte bara Örebro. Under många år hade flera kommuner jobbat med att försöka lösa integrationen. Att klara bostadsutmaningen, att människor som kommer till Sverige ska lära sig språket och snabbt komma ut i jobb eller studier. Men hösten 2015 blev denna fråga nationell och har sedan dess dominerat den politiska dagordningen. Jag tror att vi är flera som självkritiskt behöver konstatera att Sverige allt för länge har tagit för lätt på integrationsutmaningen.

Det har inte varit självklart för den nationella nivån att frågorna om migration och integration hänger ihop. Utgångspunkten har i mångt och mycket varit vilka och hur många som ska beviljas uppehållstillstånd. Om hur de som beviljats uppehållstillstånd sedan ska ges goda förutsättningar att snabbt integreras i Sverige har det däremot varit väldigt tyst om. Det blev någon annans uppgift att lösa. ”Någon annan” har uteslutande varit kommunpolitiker.

Det handlar om att fördela asylsökande över landet, ställa krav på individen att göra sin plikt för att ta del av de rättigheter som erbjuds.

Omläggningen av den svenska migrationspolitiken var avgörande och nödvändig. Vi kommer att behöva hålla i den strama linjen en längre tid framöver. Samtidigt pågår arbetet med att koppla ihop migrations- och integrationsfrågorna. Det handlar om att fördela asylsökande över landet, ställa krav på individen att göra sin plikt för att ta del av de rättigheter som erbjuds. En viktig förändring är lagen om eget boende. Från och med nästa sommar kommer asylsökande inte att få någon dagersättning om de väljer att bosätta sig i vissa socialt utsatta områden.

Jag är socialdemokrat för att jag är övertygad om att alla svenskar, oavsett bakgrund, ska ha jämlika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Det är det som krävs för att ett samhälle ska hålla ihop socialt och ekonomiskt. Detta och erfarenheterna från kommunpolitiken har jag med mig i den nationella politiken varje dag.

Lena Rådström Baastad

Socialdemokraternas partisekreterare

Annons