Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lindén: Benny Fredriksson är död och jag gläfste med mobben

Annons

Nyheten om att Kulturhuset Stadsteatern i Stockholms f.d. vd Benny Fredriksson är död lämnade mig med en stark känsla av olust. För jag delade många av de artiklar från Aftonbladet som i samband med #metoo–rörelsen kritiserade hans ledarskap.

Benny Fredriksson.

Artiklar där han utmålades som en tyrann och enligt ett pressmeddelande från Kulturhuset så har Fredriksson "själv avslutat sitt liv endast 58 år gammal" och detta har fått mig att fundera över vad jag delade vidare och vad jag inte reflekterade över.

Kritiken mot Fredriksson var stark och den kan jämföras med alla dem som berömmer honom nu efter den tragiska nyheten om självmordet. Det är milt uttryckt läge att vara självkritisk och den som har formulerat det väl är Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg: "Vi stod med alldeles för många vittnesmål för att inte skriva om arbetsmiljöproblemen på Stadsteatern. Vi sökte dem som hade andra uppfattningar, vi visste ju att de fanns, men de ville eller vågade inte ställa upp i de allmänt hysteriska Metoo-tiderna som inte medgav några nyanseringar. Bilden av Fredriksson i Teatersverige kom därför av vissa att uppfattas som ensidig, även om ingen ifrågasatt att samtliga vittnesmål talade sant om sina erfarenheter. Detta dilemma brottas vi journalister med i nästan allt vi gör."

Det fanns ingen som vågade "stå upp för Benny Fredriksson" för att använda ett populärt namn för olika FB-grupper och detta har som Linderborg påpekade mycket riktigt att göra med det klimat som rådde.

Det som gnager i mig är frågan var alla de som nu prisar honom befann sig? Det fanns ingen som vågade "stå upp för Benny Fredriksson" för att använda ett populärt namn för olika FB-grupper och detta har som Linderborg påpekade mycket riktigt att göra med det klimat som rådde. Det jag tänkte på efter att ha läst om Fredriksson var inte direkt källkritik utan ilska över vad jag uppfattade som en riktigt dålig chef. Men som opinionsbildare med följare eller "svans", för att använda ett populärt uttryck, har jag ett ansvar för det material jag själv förmedlar. Jag tog inte det ansvaret och borde självklart ha delat material som försvarade Fredriksson men det var ytterst svårt att hitta.

Som opinionsbildare med följare eller "svans", för att använda ett populärt uttryck, har jag ett ansvar för det material jag själv förmedlar.

För mig blev det här självmordet en synnerligen hård lektion i att varje namnpublicering får konsekvenser. Det är därför det gäller att tänka över vad som skrivs och att verkligen fundera på vad som kan hända när en tidning väl har namngett någon. Ikväll kommer jag i alla fall fundera några extra varv på om det fanns material som jag inte borde ha delat och om jag själv borde ha agerat annorlunda inom min egna filterbubbla. Det är jag skyldig Benny Fredriksson.

Benny Fredriksson (1959-2018).

Annons