Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lindén: Lars Leijonborg levererar och vågar ha humor

Annons

Tidigare Folkpartiledaren Lars Leijonborgs memoarer är en fröjd att läsa för den som är intresserad av samtidshistoria.

Lars Leijonborg heter "Ansgar" i andranamn och det passar eftersom han fick vara missionär för socialliberalismen i en tid då det största borgerliga partiet har hetat Moderaterna. Men så har det inte alltid varit och Leijonborg började sitt politiska engagemang i Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU) på den tiden borgerlig samverkan absolut inte var en självklarhet och socialliberalismen både kunde blicka åt höger och vänster. Det fick han själv erfara inte minst under den infekterade personstriden mot Per Garthon 1971 om ordförandeposten i ungdomsförbundet som nästan klöv förbundet mitt itu.

Lars Leijonborg heter "Ansgar" i andranamn och det passar eftersom han fick vara missionär för socialliberalismen i en tid då det största borgerliga partiet har hetat Moderaterna.

Om Leijonborg inte vunnit den striden går det att spekulera kring vilken politisk väg FPU och Folkpartiet hade tagit och han hade nog själv försvunnit från politiken. Men det gjorde han inte och kom istället att bli involverad i alla borgerliga regeringar under efterkrigstiden och i memoarerna redogör han förtjänstfullt för sin relation till företrädarna Per Ahlmark och Ola Ullsten. När det gäller Ahlmark innehåller den både toppar och dalar som 2001 när Ahlmark stödde Jan Björklund som utmanare till Leijonborg om partiledarposten och senare Birgitta Ohlsson när denne utmanade Björklund eller som Leijonborg smått skadeglatt uttrycker det "säg den kärlek som varar".

Det är därför som det inleddes förhandlingar mellan Centerpartiet, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet efter valet 2002.

Bokens förtjänster är att den visar hur resultatinriktad Leijonborg faktiskt var som politiker. Som partiledare 1997-2007 låg fokus på att få ett så brett genomslag för Folkpartiets politik som möjligt och det går bäst i regeringsställning. Det är därför som det inleddes förhandlingar mellan Centerpartiet, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet efter valet 2002. Stärkt av valresultatet som gjorde honom till "Lejonkungen" konstaterar Leijonborg att "jag kunde ha blivit statsminister" och då hade Sveriges politiska karta troligtvis ritats om för alltid. Planen omintetgjordes av att Centerpartiet under Maud Olofsson inte ville fullfölja projektet samt av att Miljöpartiet hela tiden hade parallella förhandlingar med Socialdemokraterna. Dagens ledning för Miljöpartiet har all anledning att fundera på hur annorlunda det blivit om man 2002 valt den blågröna vägen.

Stärkt av valresultatet som gjorde honom till "Lejonungen" konstaterar Leijonborg att "jag kunde ha blivit statsminister" och då hade Sveriges politiska karta troligtvis ritats om för alltid.

Förvisso var Leijonborg besviken men han valde senare Allianssamarbetet. Drivkraften verkar alltid ha varit att få igenom den socialliberala politiken och inte direkt att bry sig om taktiktänkandet. Även om språktestet som gav partiet framgång i valet 2002 kan diskuteras ur en socialliberal synvinkel. Om alla ska göra ett språktest vad händer med dem som inte klarar det men i övrigt uppfyller medborgarskapskravet? Det är frågor som boken inte direkt ger svar på och förslaget på språktest rimmade dåligt med hans debatt med Dansk Folkepartis Pia Kjærsgaard vilket också redovisas i boken.

Om alla ska göra ett språktest vad händer med dem som inte klarar det men i övrigt uppfyller medborgarskapskravet?

Som minister i regeringen Reinfeldt var han drivande när det gällde att få internationell forskning till Sverige och efter avgången engagerade han sig i både Karolinska institutet och i mediekoncernen Promedia men det är synd att dessa endast får korta kapitel. På det hela taget är Kris och framgång: Mitt halvsekel i politiken (Ekerlids förlag) emellertid förtjänstfulla memoarer som bör läsas av alla som är intresserade av nutidshistoria.