Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Måste man vara en Florence Nightingale för att jobba i vården?

Det finns anledning, att allvarligt fundera över äldreomsorgen. Jag minns hur min mamma hade så kallad hemtjänst under sina sista levnadsår. Hon var i stort sett nöjd med den tillvaron. Emellertid talade hon om, ”att det var så många nya som hon inte kände igen”. Jag konstaterade, via en dagbok som fördes, att det handlade om ungefär 15-20 personal.

I dag med alla händelser kring rådande förhållanden med covid-19 förstår jag lite av hur illa ställt det är med äldreomsorgen. Tyvärr har ingenting förändrats kring personal och organisationen. Mitt intryck av personalen då var att de gjorde ett bra arbete med det uppdrag de hade. Någon personal sträckte sig utanför normen. för att göra ett ännu bättre arbete.

Jag träffade några av dem emellanåt och kunde bilda mig en uppfattning om hur de upplevde sin arbetssituation. Min personliga iakttagelse var, att kanske några av dem borde få arbeta med det de egentligen önskade, alltså inte hemtjänst. I dag funderar jag på om det fortfarande är så, att det finns personal inom äldreomsorgen, som arbetar med det de egentligen inte vill arbeta med. Har det inte funnits något val för dem? Har de blivit, på ett eller annat sätt, intvingade i ett arbete, som de inte valt?

Jag vet, att en personal, som gav ett mycket bra intryck på mig och som engagerade sig i arbetsuppgiften inom hemtjänsten till fullo, skulle utbilda sig till byggnadsingenjör! Det finns kanske anledning, att allvarligt fundera över om Florence Nightingale bör vara riktmärket!?

Leif Dahlberg

Örebro

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel