Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Salvia sätter snälla smaker

Det doftar, smakar och känns som äkta svensk sommar. En rejäl dos är precis vad sommarköket behöver.

Annons
Salvian är lite bitter och inte så god i färskt tillstånd, men tillagar man den med lite fett blommar den ut i sin fulla smakprakt.

Mycket kan sägas om mig, men några gröna fingrar fick jag då aldrig. Snarare svarta som i mördarfingrar. Jag lyckas ta kål på det mesta som andas klorofyll. Men mitt salviastånd på landet vägrar ge upp – trots åratal av långvarig och plågsam vanskötsel.

Det står där det står, trotsigt och uppnosigt, år efter år. Kan det bero på att jag skördar så ivrigt? Jag älskar att strutta ut i trätofflorna och klippa mig en grabbnäve salvia att häva i vad det än må vara som står och puttrar på spisen.

Det fanns en tid när jag var lite skraj för salvia. Den parfymerade intensiva smaken kan lätt bli burdust bullrig och drygt dominant. Men tämjer man den med en klick smör harmonierar den förvånansvärt väl med det mesta.

Salvians bästa smakkompisar är tämligen lågmälda av sig, vi pratar snälla smaker som potatis, fisk, pasta, rotfrukter, kalv, tomat, fläskkött, kyckling, ost – men även parmaskinka och bacon. Salvia och bacon är en klockrent kunglig kombination i min bok.

Grejen med salvia är att den är inte så himla förtjusande i färskt tillstånd. Det krävs tillagning och fett för att få den att blomma ut. Det är därför friterade salviablad är något av det mest förföriska som finns att tillgå i snacksväg.

Dessa lätt ludna, grågröna, småbittra blad må tyckas oansenliga där de står och vajar i sommarsolen, men ta väl vara på dem. De kan få ditt sommarkök att brista ut i såväl italienska arior som bellmanska epistlar. Det är nämligen själva salvian som får smakerna att sjunga. Så det så.

Mer läsning

Annons