Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer kollektivism – mindre individualism!

Annons

Samhällsutveckling är ett trögflytande system. Lite ketchupeffekt ibland. Först händer ingenting, sedan händer ingenting, men sen kommer allt på en gång!Jag har tänkt mycket på hur individualiserat vårt samhälle har blivit. Jaget är alltid överordnat allt annat. Vi pratar aldrig om vi eller oss. Som längst sträcker vi oss till att tala om jag och du.

För mig så har socialdemokratin varit just den arena där vi-känsla, solidaritet och motpol mot jaget har gett mig kraft och tilltro till mänskligheten, skriver Per Eriksson, kommunalråd i Askersund. På bilden: Statsminister Stefan Löfven demonstrerar på första maj i Malmö.

Jag har svårt att se några direkta fördelar med individualiseringen. Däremot en hel del negativt. Människan är av naturen social, ett flockdjur. Vi behöver sociala grupperingar där vi kan känna igen oss och känna tillhörighet. Det gäller i stort och smått. Från familjen till arbetsplatsen. Från den lilla föreningen till större organisationer. Vi mår helt enkelt bättre av att vara tillsammans med andra. Åtminstone de allra flesta av oss. Men vi behöver också egen tid.

För mig har socialdemokratin varit just den arena där vi-känsla, solidaritet och motpol mot jaget har gett mig kraft och tilltro till mänskligheten.

För mig har socialdemokratin varit just den arena där vi-känsla, solidaritet och motpol mot jaget har gett mig kraft och tilltro till mänskligheten. Det har också gett kraft att fortsätta med politik. Det finns ingen som helst anledning att försöka lösa 11 200 askersundares individuella problem. Men att lösa askersundarnas problem, det är min och många andras uppgift.

Det kommer innebära att intressegrupper sätts mot varandra. Men hellre det än att sätta individer mot varandra. Ska vi lyckas utveckla politiken såväl lokalt som nationellt måste vi politiker bli bättre på att hitta systematiska lösningar och sluta lösa saker för individer. På samma sätt måste vi kunna ställa krav på medborgare att de också tar sitt ansvar i demokratin. Det ansvaret innebär att man inte bara kräver sin individuella rätt. Man har i sammanhanget också en individuell plikt. Det glöms allt för ofta bort.

Socialdemokraterna hade en valaffisch där just den texten fanns: Kräv din rätt – gör din plikt. Man måste kunna inse att alla lösningar på samhällsservice inte går att individanpassa. Någon kanske invänder att individens valfrihet måste värnas. Det kan man tycka, men när någon annans val påverkar mitt val då har vi inte längre samma valfrihet. Det finns ett litet ord som beskriver detta, solidaritet. Solidaritet kräver ett visst mått av kollektivt tänkande. Jag tror att vi behöver mer av sådana lösningar, alltså kollektiva, än av individuella valfrihetsreformer.

Jag tror till och med att vi delvis har fått ett ökat politikerförakt tack vara den ökande egoismen.

Jag tror till och med att vi delvis har fått ett ökat politikerförakt tack vara den ökande egoismen. Vi skapar reformer som sedan bedöms ur ett individperspektiv. Och då hamnar man lätt i att det kunde ha varit lite bättre anpassat till mig. Vi tillåter oss inte att tycka att det är bra nog. Det har säkert att göra med vår iver att öka välståndet. Vi kanske skulle ägna oss mer åt att fördela det välstånd som finns.

För dem som undrar om jag vill införa ryska femårsplaner så är svaret nej, det vill jag inte. Däremot önskar jag att vi ser lite mer nyktert på tillvaron utifrån de faktiska resultat som skapas inom offentlig sektor, oavsett om den bedrivs i privat regi eller inte. Det finns just nu inget bättre system än demokrati. Vi ska vara rädda om den!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons