Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lauda i NA-intervju: "Ronnies död det värsta någonsin"

Exklusivt för NA berättar F1-legendaren Niki Lauda om vännen Ronnie Petersons tragiska dödskrasch på Monza.

Annons
Niki Lauda pratar med NA:s Henrik Brändh på Monza.

- Det var ett väldigt sorgligt ögonblick för mig, säger han.

Niki Lauda, som förra året uppmärksammades i filmsuccén Rush, blev F1-världsmästare tre gånger, 1975, -77 och -84.

Österrikaren var nära att dö i ett eldhav på Nürburgring i Tysklands Grand prix 1976 men överlevde mirakulöst trots svåra brännskador. Han var tillbaka i sin Ferrari sex veckor efter olyckan - och tog två ytterligare VM-titlar till i karriären.

Niki överlevde men fick istället uppleva när vännen Ronnie Peterson tvingades sätta livet till efter att hans Lotus förvandlats till ett brinnande inferno på Monza 1978.

- Ronnie var min lärare, säger Niki och berättar om deras speciella relation.

- När jag kom över till England, och testade för March, så bodde jag på nedre botten i samma hus som Ronnie. Vi körde fram och tillbaka till Marchfabriken i Bicester och jag tävlade mot honom i formel 2.

- Sen körde vi ihop i March i formel 1 1972. Ronnie var den snabbaste killen på den tiden. Väldigt begåvad och snäll. Han hjälpte mig mycket.

Vad minns du av det ödesdigra loppet på Monza 1978?

- Jag minns väldigt väl när han kraschade här. För mig var det det värsta någonsin.

- Undrar om jag inte vann loppet för övrigt.

Det stämmer, Lauda segrade efter att Peterson flugits i helikopter till Niguardasjukhuset i Milano med komplicerade benbrott och brännskador. Ronnie avled sedan morgonen därpå.

Niki Lauda minns

fortfarande chockbeskedet:

- Efter loppet flög jag hem. Morgonen därpå såg jag på tv en bild på Ronnie med två ljus bredvid sig. Han låg där död. För mig var det det en hemsk upplevelse. Sen fick jag höra att italienarna var galna nog att filma operationen. Det var en skam att det fick inträffa.

- Vad jag har fått veta dog han av emboli och att det kanske kunde ha avvärjts. Jag vet inte.

Borde de ha transporterat Ronnie till Sverige eller något annat land?

- Jag vet inte om det var möjligt att transportera honom. Hur som helt var det ett väldigt sorgligt ögonblick för mig.

Du var på begravingen i Örebro och bar kistan.

- Jag, jag tror jag gjorde det, svarar Niki kort.

Kan du beskriva Ronnie som person?

-  Han var stilig och en väldigt snäll och tystlåten svensk man.

-  En tystlåten man, upprepar Niki.

Många anser att förarna på din och Ronnies tid var större karaktärer än dagens förare. Håller du med?

- Svårt för mig att svara på. Förarna är yngre i dag och det är inte lätt att ha utvecklat en personlighet när man är 20 år. Bilarna är inte längre farliga, ingen kan dö, och det är en helt annan sport i dag än det var på min tid.

Förarna var mer frispråkiga på din tid?

- Vi var själviska, egocentriska personer som överlevde i en farlig sport. Tack gode gud för att dagens förare är inte lika aggressiva som vi var.

Sedan tackar Niki, som hunnit fylla 65 år och som arbetar som styrelseordförande i Mercedes överlägsna F1-team, för intervjun.

Plikten kallar.

Utanför depån på Monza fick NA även några ord med Mario Andretti, Ronnies stallkompis i Lotus 1978.

I och med Ronnies olycka på Monza säkrade Andretti VM-titeln. Fast inte på det sätt han önskat.

- Det kunde ha blivit min största dag i livet men istället förlorade jag min bäste vän. En stor förlust för mig, säger Mario om den svarta dagen 1978.

- Ronnie var väldigt speciell för mig. En av mina bästa vänner i livet. Vi umgicks på fritiden, även tillsammans med våra familjer, säger Mario, iklädd svart cowboyhatt, innan han hoppar in i en skåpbil och drar i väg.

Mario Andretti i cowboyhatt.

Mer läsning

Annons