Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kapten Sullivan är redo

Det är ett helt nytt Rospiggarna i år.
Och en ny Ryan Sullivan.
Det vilar ett tungt ansvar på 35-åringen.

Annons
Ryan Sullivan är redo för en ny säsong i Rospiggarna. Den här gången som lagkapten.

Flyin´Ryan Sullivan är den ende föraren som är kvar i Rospiggarna sedan förra säsongen. Nye lagledaren Mikael Teurnberg har utsett australiensaren till lagkapten. Tanken med det är enligt Teurnberg att få Ryan att ta ett större ansvar och att han ska växa med det nya uppdraget och sin nya roll i laget.

– Det är förstås kul att få förtroendet som lagkapten, men jag övervärderar inte en sådan roll, säger Sullivan. Det är bara en titel, i ett lag gör man allt tillsammans, alla hjälps åt. Det är då det blir bäst. Vem som är kapten spelar inte så stor roll, tycker jag.

Gillar Teurnberg

Hur ser du på att det bara är du som är kvar från förra säsongen?

– Som jag ser det har det hänt många positiva saker i klubben till i år. Jag har fått ett mycket bra intryck av Micke (Teurnberg) och har bara fansen tålamod med oss så tror jag det kan bli riktigt bra på sikt. Men många förare är unga och det kommer att ta ett tag för oss att komma igång som lag.

Det kommer att ligga en hel del press på dig nu som en av lagets viktigaste förare?

– Ja, men sådant får man hantera. Det ska vara press på mig. Jag är nog den som genom åren lagt mest av den varan på mig, jag vill alltid göra bra ifrån mig.

I fjol var han, bakom Greg Hancock, lagets bäste poängplockare. Men han är långt ifrån nöjd med det.

– Jag tyckte inte alls det gick bra i fjol. En dålig säsong i Sverige rent av. Jag har betydligt högre krav på mig än så.

Men det ska bli bättre i år, menar han.

– Ja. Säsongen har börjat bra i Polen och jag känner mig så bra som någonsin. Jag är bättre förberedd både maskinellt och fysiskt.

Psykiskt då? Ryan Sullivan har genom åren ibland uppvisat ett minst sagt svängigt, för att inte säga dåligt, humör.

– Jag mår bättre nu, är mer harmonisk och trivs med mig själv och mitt liv. Sådant påverkar naturligtvis även ens humör och uppträdande på ett positivt sätt.

Förra gången Ryan Sullivan var i Rospiggarna (1999-2002) var han enormt bra och hade en stor del i att Rospiggarna vann SM-guld 2001 och 2002. Just säsongen 2002 är hans i särklass bästa då han också vann lag-VM med Australien och slutade på bronsplats i GP-serien.

Då bytte han klubb i Sverige till Piraterna i Motala. Och motgångarna kom.

– Det hade inget med klubbytet att göra. Däremot körde jag för många tävlingar och reste som en galning runt om i Europa. Det blev för mycket och jag gick in i väggen, helt enkelt. Jag tog helt slut och det påverkade mig mycket negativt både som människa och förare. Det var en jobbig tid i några år.

Som ett resultat av det minskade han succesivt ned på sitt tävlande och i år kör han bara i Rospiggarna och i Torun i Polen.

– Det känns skönt att kunna fokusera på bara två länder. Jag bor i Torun och trivs mycket bra där och jag gillar utflykterna till Sverige och Rospiggarna.

Att det är en förändrad Ryan Sullivan märks under intervjun som sker i Rospiggarnas klubblokal i Orionparken. Ryan känns gladare, lugnare, mer avslappnad, ja, mer harmonisk, kort sagt.

Men när det är dags för några träningsrundor på ovalen senare på eftermiddagen, då vaknar tävlingsmänniskan Sullivan till och det blir genast svårare att ha med honom att göra. NT:s fotograf Stig-Göran Nilsson får erfara det när han vill ta bilden ni ser här ovan.

– Nej. Inte nu!

– Senare!

– Nu är inget bra!

– Du får vänta!

Det blir lite svårt att få till, men det går. När det får ske efter träningen.

Men att inte vilja bli störd under träning och matcher är en del i paketet Ryan Sullivan, bara att acceptera. För förhoppningsvis mynnar hans fokusering ut i framgångar i Rospiggsvästen.

Sullivan är en av de förare som genom åren haft mest synpunkter på banans beskaffenhet i Orionparken.

Nu har du kanske större möjlighet att påverka det som lagkapten?

– Nja, det vet jag inte. För mig spelar det egentligen ingen roll hur man preparera banan. Jag vill bara att man ska göra likadant till varje hemmamatch. Vi i hemmalaget måste få den fördelen att veta hur vi ska ställa in cyklarna. Vi måste få en ”hemmabana”. Så har det aldrig riktigt varit här.

Hur fick du namnet Flyin´Ryan?

– Det var en speaker i England som började kalla mig det. Och det är helt okej, jag har blivit kallad betydligt värre saker.

Ryan Sullivan spricker upp i ett leende. Reser sig tvärt och skyndar iväg.

Intervjun är tydligen slut.

Och tycker Ryan Sullivan det så är den det.

Mer läsning

Annons