Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Diskoteksnämnden i Örebro var helt unik”

I dagarna kommer en bok om den svenska diskotekskulturen under 70-80-talet. Ett kapitel ägnas åt diskostaden Örebro som av författaren beskrivs som ”unik”.

Annons
Bild från Don Quijote, 1969, med några av medlemmarna i diskoteksnämnden, bland annat Inge Johansson, Bertil Haglund, Bo Axén, Stig Svärd, Kjell Erik Annerblom, Claes Reineborg och Claes Hedberg.

I sin ungdom var Håkan Hjulström med och startade flera diskotek i Norrköping. Som vuxen blev han advokat men alla glada minnen från dj-båset gjorde att han ville grotta ner sig i fenomenet. Nu debuterar han med boken ”Diskoteken i Sverige – branschen som försvann”, med förord av Claes ”Clabbe” af Geijerstam.

– Det var väldigt svårt att få utskänkningstillstånd på 60-talet. Det krävdes restaurangkök med servering och så vidare. Nattklubbarna var därför få till antalet. Diskoteken uppstod som en enklare form av uteställen. Det enda som behövdes var ett danstillstånd, några skivspelare och ett dansgolv – så var det bara att köra, berättar Håkan Hjulström.

I boken gör han nedslag i flera mellanstora städer där diskotekskulturen växte sig stark. En som han särskilt lyfter fram är Örebro, med ställen som Prisma, Strömpis, Brunnsparken och inte minst det kommunala diskoteket Don Quijote som kom till efter initiativ från ungdomarna själva.

– Det är ett helt unikt fall i Sverige. Barnavårdsnämnden tog beslut att starta ett kommunalt disko. Man inrättade till och med en diskoteksnämnd där ungdomar satt med och bestämde.

En av de drivande tonåringarna bakom projektet som även satt med i nämnden var Stig ”Stickan” Svärd. Han minns engagemanget och nybyggarandan det väckte i hans kompisgäng.

– Vi fick ta ansvar och byggde själva om en lokal i Centrumhuset. Premiärkvällen blev en succé. Vi hade annonserat om att Radio Luxemburgs mest kände dj skulle komma. I själva verket var det en engelsktalande kompis till mig från Stockholm som stod i båset. Men det visste ju ingen. Det kan jag avslöja nu. Det är väl preskriberat, haha, säger Stig Svärd.

En annan höjdarkväll som Stickan minns är när Fleetwood Mac var i stan för en spelning och kom till Don Quijote på efterfest.

– Basisten i bandet spelade samma låt om och om igen och stod med huvudet långt in i en av våra hemmabyggda högtalare och lyssnade. Det är en bild som fortfarande sitter kvar på näthinnan.

Don Quijote flyttade efter några år till Medborgarhuset och i slutet av 1970-talet slog det igen. Stig Svärd som börjat spela skivor där hade då gått vidare till det mer etablerade Prisma.

Diskotekens storhetstid varade fram till en bit in på 90-talet. Sedan ökade konkurrensen från ravepartyn och andra typer av klubbar, samtidigt som stigande hyror gjorde det svårt för ställen utan alkoholtillstånd att fortsätta.

– Den storhetstiden kommer nog inte tillbaka. Ungdomar har andra intressen i dag, säger Håkan Hjulström.

Claes ”Clabbe” af Geijerstam har skrivit förordet till Håkan Hjulströms bok.

Mer läsning

Annons