Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grand Coupole

Lunchen på Restaurang Grand Coupole i Örebro är dyr och serveras på ett snyggt hotell – vi ser fram emot en mysig stund när vi går dit. Men med tanke på det höga priset får våra förväntningar sig en rejäl törn när det gäller smaken, och servicen är också varierad.

Annons
Restaurang Grand Coupole

Vi gillar hotell, ska vi säga med en gång. Folk som är på väg, den lite dämpade stämningen i lobbyn. Det finns en känsla av vardagsflykt i det, även om Scandic Grand Hotel ligger i en gans- ka intetsägande byggnad bredvid Conventum i Örebro.

Det höga priset, 147 kronor för dagens buffé, gör att vi hoppas mycket på maten när vi börjar plocka åt oss från förrättsbordet. Där finns skurna grönsaker och små kvisttomater serverade i klasar. En coleslaw-liknande sallad och en potatissallad. Och så fetaost, torkade tomater, örtkryddade oliver bland annat och ett par salladsdressingar. Andra gången vi går dit serveras också en fin liten sallad på mozzarellaost och tomater. Det är fräscht och gott och enkelt att göra en god förrättstallrik av.

Där finns också en soppa, första dagen en paprika-och tomatsoppa som lunchpat- rullen har lite olika uppfattningar om: Lite för stark tycker en av medlemmarna, medan en annan tycker den är mycket god, smakrik. Andra dagen en majssoppa med små starka tillbehör. Även om soppan är lite för tjock är den fyllig i smaken och tillbehören piggar upp: gott.

Men det är när vi ger oss på varmrätterna som problemen börjar.

Kräftbräserad torsk låter jättegott, men smaken är inte alls lika rolig. Det smakar mest vit fisk, och inte särskilt mycket kräfta. Pannbiffarna är stora och den stekta löken ligger i drivor på köttet, men även nu blir vi besvikna på smaken. Den stekta potisen är god, och skyn som serveras till är fin. Men köttbiffarna är samtidigt för peppriga och för fadda – med en märklig bismak. Vi letar i smaksinnet och enas om att det smakar som när man själv har i för myc- ket ströbröd i köttfärsen.

Andra dagen serveras kycklingklubbor och laxfiléer. Riskprojekt båda två, när det gäller mat som ska hållas varm länge och båda rätterna är för torra. De smakar inte illa, men trist.

För ett vanligt lunchpris på 80-90 kronor hade det varit fullt acceptabelt – men i förhållande till det höga priset är det här inte bra.

På efterrättssbordet finns en morotskaka med fin glasyr, en fruktsallad, småkakor och en bärmousse, andra dagen en väldigt god äppelkaka och faktiskt en liten skål med fina rotfruktchips.

Eftersom vi är där vid två olika tillfällen får vi också ta del av två helt olika servicenivåer. Första dagen blir inte ens vårt bord avdukat i takt med att vi äter oss igenom måltiden – och andra gången är servitören både trevlig, hjälpsam och dukar av snabbare än man kan förvänta sig. Problemet är att nivån borde vara jämnare för ett ställe med så högt måltidspris.

Mer läsning

Annons