Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Norrtull

Kön ringlar sig så lång utanför Norrtulls dörr att vi först bestämmer oss för att gå därifrån, men ångrar oss sedan och ställer oss sedan snällt i kön. Och det är det värt.

Annons

Restaurang Norrtull är ett namn som nog är okänt för de flesta örebroare. Säger man SCB-restaurangen däremot är det nog fler som vet vad vi menar. För det här handlar om den skolmatsalsliknande lunchserveringen i botten på SCB-huset.

Och trots att det är många lunchgäster framför oss, går det fort framåt. Betalningen tas emot med ett varmt leende och några vänliga ord. Det jobbar över 1 000 personer i SCB-huset, bland annat är ju vi på Nerikes Allehanda inhysta här, och det märks att många av gästerna är stammisar. Själva buffén är också effektivt serverad. Två rader till salladsbordet, två uppsättningar varmrätter, så det tar inte lång tid innan vi sitter vid ett bord med våra rågade tallrikar.

Norrtull själva trycker hårt på sin hänsynsfulla mat. Flera råvaror som serveras är ekologiska, all kyckling är svensk och kaffet är märkt ”fairtrade”. Det märks också på salladsbordet. Det är mycket rikligt och fräscht. Rödkålssalladen blir sirligt mönstrad där den ligger uppskuren på ett stort vitt fat, oliverna glänser i sin fyrkantiga skål och fruktfatet är fyllt av skivad apelsin och melon – allt serverat med en sval och god tzatziki smaksatt med mynta. Det är både vackert och gott.

Där serveras alltid en buffé med varierade rätter, fisk och vegetariskt, kött eller fågel och så sallad eller soppa för den som hellre vill ha det. Den här lunchen kan vi välja mellan raggmunk och fläsk, laxfylld kapkummelfilé och getost-och-pumpapaj med rostade pinjenötter. Och så sallad eller spenatsoppa.

Även om man köar som i en gammaldags skolmatsal, och varmrätterna serveras i stora metallkar, så är det fräscht upplagd. Ovanpå pajen ligger drivor av blandad sallad och nävar med nötter, fisken ligger i knubbiga bitar med såsen utplacerad i snygga klickar och potatisstompet till är vackert grönprickigt.

Och maten är lika god som snygg. Till och med den i panelen som inte gillar pumpa, ger pajen med beröm godkänt. Fisken är mycket god. Balansen mellan kummelns magra mjukhet och den distinkta smaken av den fetare, rökta laxen är nästintill perfekt, och potatisen har pigg dillsmak.

Raggmunken däremot får ett godkänt, och inget mer. Kunde gärna varit lite frasigare, konstaterar panelen.

Men trots att SCB har ett av de bästa lunchköken i staden, och trots att det ofta är fullsatt och man emellanåt till och med kan ägna sig åt lite kändisspaning av örebroare, så blir aldrig Norrtull ett ställe dit man går för en riktigt mysig långlunch och skälet är enkelt: det är för fult och för bullrigt i matsalen.

Mer läsning

Annons