Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Södra vattentornet

Eftersom vi först har lite svårt att hitta ingången till Södra vattentornets restaurang, blir vi desto gladare när vi kommer in. Det är något med hela atmosfären som gör att vi gillar stället med en gång.

Annons
Salladsbordet är bättre än varmrätterna på Södra Vattentornet.

Det är en ruggig vårdag när vi besöker bufférestaurangen vid ett av Örebros landmärken, det gamla vattentornet på Söder. Kanske förstärker det kyliga utomhusvädret värmen där inne i restaurangen. För trots att det är måndag är det nästan festlig stämning inne i restaurangen.

Det är mycket folk och lite trångt, men ändå inte påträngande. Vid några bord sitter större sällskap som ser ut att gilla både maten och varandra, och utanför fönstren är det visserligen grått, men också spröd, fin grönska som ger oss hoppet om våren tillbaka. Maten är ganska dyr. Vi betalar 110 kronor för en lunch, och det höjer förstås förväntningarna, men för den som tar med sig maten därifrån kostar det bara 75 kronor. Vi vet sedan tidigare att man ska vara hungrig när man går dit, och bara det dignande salladsbordet bevisar hur sant det är.

En pastasallad med rökt lax och soltorkade tomater är så god att vi skulle känna oss nöjda om det var det enda som serverades. En caesarsallad med en lättare dressing än vanligt, perfekt som starter och en coleslaw som smakar mera. Där finns också en äppelsallad med ruccola och tyvärr alldeles för stark dressing. Den går faktiskt inte att äta, så skarp är den.

När en i patrullen reser sig för att ge sig på varmrätterna är servitrisen direkt där och plockar bort salladstallriken så diskret att vi knappt uppfattar att hon har varit där. ”Precis så där ska det fungera”, konstaterar en av patrullens medlemmar.

Efter salladsbordet väntar ett dignande varmrättsbord med bland annat falukorv och stuvade makaroner. Korven är fint stekt och de stuvade makaronerna är lite mjöliga, men har den rätta kladdigheten och det är kul med klassisk husmanskost.

Fisken är vit och mjäll, bakad med en mycket god pesto. Men den är lite torr, tycker medlemmarna i patrullen. Där finns också enchiladas med tomatsalsa som är mycket god, en fin paj med lite udda kryddiga smaker och en mild och fin svampsoppa. Däremot är köttfärslimpan en besvikelse. Den har en kryddning som vi inte gillar och inte passar i den klassiska husmanssmaken.

Eftersom vi inte vill gå ifrån den mysiga miljön i första taget, plockar vi åt oss även av efterrätten; kladdiga bitar av kärleksmums med grädde till. Vi hittar också croissanter med kanelfyllning – så goda att en av oss för en sekund överväger att slå in ett helt gäng i servetterna och stjäla med sig hem.

Så vi är nöjda med lunchen, men för det höga priserna vill vi ha ännu bättre varmrätter, dags att dra ner på antalet och satsa mer på smaken.

Mer läsning

Annons