Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stallyktan

Det hörs ju redan på namnet, Stallyktan, att det är ett ställe att sitta och kura på en ruggig höstlunch. Alltså är förväntningarna höga när vi kliver i den gemytliga pubmiljön.

Annons

Och det börjar bra. En snabb titt på veckomenyn gör att man blir sugen på att köpa rabatthäfte och gå dit varje dag. Nötfärsbiff med kantarellsås, torskfilé med dillstuvade räkor, för att nämna några rätter från veckan. Varje dag serveras en soppa som förrätt, och vi har hört talas om att man kan få chokladpudding till efterrätt.

Men sedan lyfter det inte. Redan när vi ska beställa maten vid disken möte vi av en trött attityd och ett släpigt ”ni kanske ska kolla om det finns bord först innan ni beställer…”. Vi känner oss nästan som om vi kommer vid fel tid, att vi kommer och stör. Men den del av patrullen som kommer vid ett annat tillfälle, tycker i stället att bemötandet är enkelt och trevligt.

Före maten tar vi champinjonsoppan, som visserligen är lite tunn men god. Salladen som finns till är också god, lite grönsaker, inlagda goda oliver, en kletig pastaröra med sting i smaken, gott.

Men varmrätterna lovar mer än de håller. Kycklingschnitzeln med stekt potatis och rödvinssås är generöst tilltagen. Men intrycket blir mest kladdigt. Potatisen är inte riktigt färdigstekt och hela rätten badar i såsen, som har en ganska skarp buljongsmak. Själva schnitzeln är god, men paneringen blöts upp av såsen. Jag kan förstå hur de har tänkt: det här är en pub, här ska maten vara rustig och rejäl. Men det slår över, det blir lite för tungt, för mastigt när de flesta av oss som äter lunch i centrala Örebro inte är skogsarbetare.

Som salladsalternativ den här veckan serveras Caesarsallad. ”Den salladen borde varumärkesskyddas. Det borde vara olagligt att ha i rödlök och krydda dressingen med ansjovis i stället för sardeller” tycker en av patrullens medlemmar. Och visst är det ett problem när en särskild maträtt plötsligt ska serveras överallt – det är lätt att dess originalitet urholkas.

Nöjdast är patrullen med fisken. Panerad rödspätta med remouladsås. Lite kladdigt även det, men gott och förväntat. Ett extra plus till de fint stekta grönsakerna som serveras till.

Till efterrätt serveras mycket riktigt chokladpudding med vispgrädde, småkakor finns också, till den som hellre vill ha det. Eller så plockar man lite frukt från salladsbordet, om man vill ha en nyttigare avslutning på lunchen. Och även om chokladpuddingen hade kunnat vara lite bättre vispad för att nå toppbetyg, lyfter Stallyktan av en trevlig avslutning. Vi tycker om att sitta där inne i den mysiga pubmiljön och äta lite efterrätt, en vardagslyx vi kommer gå tillbaka till.

Mer läsning

Annons