Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nöjesåkning ett osynligt problem

Olaglig terrängkörning med motorfordon är ett växande problem i Kilsbergen, men bristen på anmälningar gör det osynligt för myndigheterna.

Det är tyst och lugnt i skogen utanför Bocksboda. Frosten som täcker Kartlaömossen gnistrar i en av novembers få soliga dagar. Men genom mossens sköra yta går djupa, bruna spår.

– Det här är ett problem som eskalerat mycket de senaste åren, men det har hållit på i kanske 20 års tid, säger Viktor Kilsberger.

Hans familj äger marken här. Skadorna efter den olovliga terrängkörningen är tydliga. Spåren leder ut på den stora Kartlaömossen, och försvinner iväg åt Nora-hållet.

– Jag har gått säkert två kilometer längs med spåren, men jag kunde inte se var de slutar eller var de tar vägen.

Skadorna i mossen är nya. Senast Viktor Kilsberger hörde ljudet av motorfordon var för ungefär tre veckor sedan. För honom handlar det inte om pengar, utan om naturen och den skada åkningen orsakar. En sönderkörd mosse behöver en mansålder för att läka.

– De utgör också en fara för både andra och sig själva, när de flyttar undan varningsskyltar och kör genom områden vi jagar i.

Hos Polisen i Örebro känner man inte till problemet.

– Jag säger inte att problemet inte finns, men det är inget som anmäls mycket för då skulle jag veta om det, säger utredningschef Åsa Berggren.

Hon påpekar att det är väldigt svårt att komma åt problemet, då fordonen saknar registreringsskyltar och förarna är gömda bakom hjälmar och visir. Utan registreringsnummer eller signalement finns det inget för Polisen att gå vidare med.

På en direkt fråga om det är okej att låsa in förarna bakom till exempel en vägbom svara Åsa Berggren:

– Jag ser inget hinder i att göra det, men då måste man ringa Polisen direkt och vänta kvar på platsen tills vi kommer. Annars kan man göra sig skyldig till brott själv, som egenmäktigt förfarande till exempel.

På Länsstyrelsen i Örebro håller man med om att problemet är svårt att komma till rätta med. Därför vill man där göra en kraftsamling under 2015.

– Vi får tyvärr inte in särskilt många anmälningar, så exakt hur den här kraftsamlingen ska se ut är inte klart än, säger Johan Strandberg som är jurist på länsstyrelsen i Örebro län.

Han påpekar att det i första han är till Polisen man ska göra anmälningarna.

Johan Strandberg tror att det främst handlar om oförståelse hos de som kör.

– Många skulle nog inte köra om de förstod konsekvenserna för naturen som de orsakar.

Han understryker också att terrängkörning på skjutbanor också är förbjudet, trots den allmänna uppfattningen att så inte är fallet.

– Det krävs speciella tillstånd från militären för att få köra på sådana områden.

Terrängkörningslagen

1 § Körning i terräng med motordrivet fordon för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk är förbjuden i hela landet

1. på barmark,

2. på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog, om det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen,

3. på snötäckt jordbruksmark, om det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på marken.

Inom de delar av fjällområdet som regeringen bestämmer är körning i terräng med motordrivet fordon förbjuden även på annan mark än som anges i första stycket. Lag (1996:1551).

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från förbud eller i särskilt fall medge undantag från förbud eller föreskrifter enligt 1 § i fråga om körning i räddningstjänst eller viss näringsutövning eller när det annars finns särskilda skäl.

För områden som avses i 1 § andra stycket får regeringen föreskriva att sådana föreskrifter eller beslut om undantag får meddelas om det finns synnerliga skäl. Lag (1996:1551).

3 § Kan i annat fall än som avses i 1 § körning i terräng med motordrivet fordon inom visst område medföra olägenhet från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda körningen eller meddela föreskrifter för den.

Vid meddelande av förbud eller föreskrift enligt första stycket skall iakttagas att körning som är till gagn för ortsbefolkningen eller som behövs för yrkesutövning eller annat nyttigt ändamål ej onödigtvis hindras.

3 a § */-k/För tillsyn över att bestämmelserna i denna lag efterlevs inom de delar av fjällområdet som avses i 1 § andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse naturvårdsvakter.

En naturvårdsvakt får avvisa den som utan att ha rätt till det kör i terräng med motordrivet fordon inom ett område som sägs i första stycket. Lag (1991:642).

4 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 1 § första stycket 1-3 eller mot förbud eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen döms till böter. Om gärningen är ringa skall inte dömas till ansvar. Lag (1996:1551).

Övergångsbestämmelser

1975:1313

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Beslut om förbud eller föreskrift eller om undantag därifrån som har meddelats med stöd av lagen (1972:606) om körning i terräng med motordrivet fordon skall, om beslutet ej avser körning på barmark, anses meddelat med stöd av denna lag och skall äga fortsatt giltighet i den mån ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat.

1996:1551

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Beslut om undantag från förbud enligt denna lag som meddelats före den 1 januari 1997 gäller till den 1 juli 1997 om inte annat förordnas.

Källa: Riksdagen