Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nya bakslag - ändå bra ÖSK talar klarspråk

Eftersom det är en sådan vecka klipper jag till med en välkänd repris:
Inget talade för ÖSK före matchen. Det slutade som väntat. Men däremellan var det faktiskt riktigt nära.
Åter blev de enskilda misstagen avgörande.

Djurgården vann och förlängde sin förlustfria svit till 16 raka matcher. ÖSK förlorade och sögs fast ännu lite hårdare i bottenträsket.

Allt enligt alla förhandstips.

Ändå fick vi en kort stund snudda vid känslan av att mirakel fortfarande kan ske. Efter Djurgårdens komfortabla 2–0-ledning sprattlade ÖSK till. Två mål innan paus, varav Wikströms kvittering i halvlekens sista sekund, tände en låga på läktarna som jag trodde hade slocknat för länge sedan.

”Per Aspera Ad Astra” stod det på en mäktig banderoll den sorgligt glesa ÖSK-klacken vecklade upp vid inmarschen. Alla som kan sin latin vet att det betyder ”Mot stjärnorna genom svårigheter”. En tyst, vemodig pamflett. Ack så träffande beskrivning av ÖSK:s tillstånd just nu. Effektfull som kontrast till det övermäktiga motstånd som struparna från tusentals Djurgårdsfans bjöd från motsatta kortsidan.

Det var ingen särskilt bra match även om underhållningsvärdet var högt. Spelet blev långa stunder ryckigt, från båda håll. Djurgården sårade hemmalaget genom att slå bollar på djupet längs sin högerkant. Samuel Wowoah hängde inte med. Och när han var på plats studsade en rensning olyckligt fram till en fri Kapser Hämäläinen.

Alla tre baklängesmålen efter inspel från den sidan. Och Jonas Sandqvist uppträdde åter passivt. Jag noterade hans första räddning i matchminut 78 och det håller förstås inte för ett lag som krigar för varje ynka poäng.

ÖSK har en mångårig tradition av en stark sista utpost. Ingen av årets målvakter kommer att skrivas in i den.

Före matchen trodde jag Peo Ljung skulle överraska med en trebackslinje. Jag hade rätt, men fel. ÖSK-tränaren berättade efteråt att han fram till onsdagen tänkt ställa upp så men ändrat sig när laget kände sig tryggare med klassiska 4-4-2. Därför fick vi se vänsterfotade Christoffer Wiktorsson som högerback. Han gjorde inte bort sig men hade svårt att fylla på framåt i offensiven.

Vi fick också se en debutant i Alhassan Kamara. Det hade kunnat sluta i succé. I stället blev han indirekt syndabock genom att missa två frilägen mot Kenneth Höie. Ändå lovade hans spel mycket. Äntligen en klassisk forward som kan hota i djupled.

Tyvärr blev jag åter besviken på det andra nyförvärvet. Shpetim Hasani har inte visat någonting än.

ÖSK ska trots allt ha beröm för att man gjorde match av en tillställning som tidigt tycktes död. Men vackra ord ger ingen effekt i tabellen.

Hösten kommer fortsätta vara en rysare för ÖSK. Framför allt utanför planen. Den långvariga kräftgången som inleddes redan förra sommaren börjar få sitt fulla genomslag i ekonomin. Närmare sex miljoner kronor back visar prognosen – i dag. Och publiksiffran kommer knappast att räddas av fler bortalag i år.

Jag har en längre tid hört rykten om ännu dystrare kassarapporter. Därför är beskedet från ÖSK-ledningen illa, men ingen akut katastrof. Bäst ändå att man nu talar klarspråk. Alla måste inse allvaret.

Ett lag som bara vunnit tre av de senaste 30 allsvenska matcherna prövar verkligen sin publiks kärlek. Örebroarna har i alla tider haft stort tålamod med sina favoriter. Gått på fotboll utan större krav på framgång. Men denna säsong har den trogna kärnpubliken krympt oroväckande.

Tillbakagången har också fått sponsorer att börja tveka. De vackra visionerna om att ÖSK ska vara ”ett topplag i Norden med frekvent Europaspel” säljer inte längre.

Det behövs en rejäl förändring för att skutan ska börja vända igen.

Sportsligt har flera försök att stärka truppen gjorts i det tysta innan värvningsfönstret i natt slog igen. Mina källor uppger att både en ny målvakt och en erfaren defensiv mittfältare diskuterats. Målvaktsfrågan övergavs först. Men Syrianskas Johan Arneng fortsattes att diskuteras in i det sista.

Det visar att Peo Ljung sett samma brister som många av oss på läktaren. Båda positionerna lär vara högprioriterade i hans fortsatta lagbygge.

Allra sist: Folkpartiet föreslog i veckan att Kif Örebro borde slås ihop med ÖSK. Genialt enligt matematikens logik där två minus ger plus. Men i praktiken döfött. Med tanke på den ekonomiska utförsbacke ÖSK hamnat i har Kif knappast heller något att hämta där.