Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nybyggda gräddhyllor är inte för alla

När mina farföräldrar blev gamla i slutet på 70-talet flyttade de till en lägenhet i stan. De tyckte att trädgårdsarbete blev för tungt. I deras hus flyttade en fyrabarns familj in, som kom från en trång lägenhet i stan, i ett rymligt hus strax utanför stadsgränsen. Då var bussförbindelserna bra och det gick både bussar som passade arbetstider inne i staden och skolscheman.

Nu börjar jag bli gammal. Men jag har inte råd att flytta till en lägenhet. Vi har bott i huset några år och vi skulle öka våra boendekostnader med minst tre gånger om vi ska hyra en lägenhet. Vi bor för stort men så får det vara.

Om nyproduktion få sätta hyrorna fritt så blir det bara familjer med dubbla höga inkomster som kommer att kunna bo där och då blir det olika bostadsområden för olika klasser i samhället. Gräddhyllan för rika. Områdena där lägenheterna aldrig rustas för nyanlända och oss fattiga.

När man senare rustar området får dessa flytta till de områdena som inte rustats för de har inte råd med något annat. De rustade området höjer hyran med 100 procent och så kommer en annan sorts människor dit. Då har samhället fått fyra olika klasser människor. Gräddhyllan som bor i nya lägenheter, bostadsrätter och villor. De som har råd att bo i de renoverade lägenheterna, de som bor i gamla hus och som bott där länge och som vill flytta för de är för stort och jobbigt. Och bottenlaget som inte har råd och blir trångbodda i skabbiga lägenheter, eller bor i fallfärdiga hus som de hyr, eller är bostadslösa.

”Mimmi tänkaren”

Lindesberg

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel