Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nytänk – viktigaste skoluppgiften

Dagens Sverige är ett helt annat land än det som grundskolan en gång formades för. Det krävs en ny Skolkommission för att lösa de stora problem som politikerna misslyckats med att lösa, anser Bert Stålhammar.

Annons

Om några veckor avslutas det femtionde läsåret i grundskolan. Förmodligen kommer den traditionsenliga diskussionen i gång igen om det lämpliga i att ha avslutningen i kyrkan och om psalmen ”Den blomstertid” kan sjungas. På ett närmast övertydligt sätt visar denna villrådighet hos skolansvariga att samhället i dag ser helt annorlunda ut än när grundskolan infördes. Dagens samhälle är förvisso ett annat än det grundskolan en gång planerades för.

Skoldebatten är intensiv och varje vecka presenteras nya förslag till förbättringar eller åtminstone förändringar. Samtliga politiska partier är aktiva och ingen brist på idéer tycks råda. Det kan handla om fler speciallärare, ökade ekonomiska resurser, tidigare betyg, övervakningskameror, vakter, förbud mot friskolor, legitimation för lärare, mer resurser till utanförskap etcetera, etcetera. Ibland anas att de politiska partierna mer ser till hur deras förslag uppfattas av potentiella väljare än hur de kan bidra till att lösa skolans problem.

Några av de

ofta återkommande diskussionsämnena handlar om dåliga kunskapsresultat, elever lämnar nian utan att kunna läsa och skriva och är därmed obehöriga att söka till gymnasiet, mobbning och allmän oro med konflikter och bråk, uppgivna lärare som vill byta arbete, dödshot mot lärare, för stora klasser, segregering genom det fria skolvalet och friskolorna, cirka 500 skolbränder varje år, oftast anlagda av elever, vandalisering och nedskräpning, ökad psykisk ohälsa hos eleverna, etcetera. Dagens exempel är en trist eländesbeskrivning för en skolform som trots allt fungerat ganska bra i 50 år. Självklart finns det också skolor nu som fungerar alldeles utmärkt.

Skolan har enkelt

uttryckt två huvuduppgifter. Den första är att föra över till den uppväxande generationen de värderingar om människors lika värde som den vuxna generationen har och som utgör vårt samhälles gemensamma demokratiska fundament.

För det andra skall skolan ge kunskaper som hjälper eleverna att hantera sin livssituation i ett framtida samhälle som varken dagens lärargeneration eller någon annan heller har annat än vaga föreställningar om hur det kommer att gestaltas. Skolan skall således vara både kultur- och samhällsbevarande och samhällsförändrande.

Riktlinjerna för grundskolan

drogs upp av 1946 års Skolkommission där Tage Erlander då som ecklesiastikminister var ordförande. Andra världskriget hade slutat för ett år sedan. Industrialiseringen av Sverige hade tagit fart, inte minst på grund av att vårt land hade sina verkstäder och fabriker intakta medan Europas industrier i övrigt låg i ruiner. Flera epokgörande svenska uppfinningar ledde till nya industrier vars produkter snabbt fick spridning över hela världen. Optimismen bland svenskarna var stor och arbetsmoralen av tradition hög. Visionen om folkhemmet blev visionen som höll samman medborgarna. ”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn.” (Per-Albin Hansson 1928)

Ledamöterna i Skolkommissionen var födda runt förra sekelskiftet. De hade därför förmodligen egna starka minnen av det gamla statiska bondesamhället. Sverige var vid denna tid att land där klyftan mellan rika och fattiga var stor. Den 7-åriga kommunala skolan och de statliga realskolorna hade emellertid blivit obsoleta i det industrisamhälle som krävde medborgare med vidare kvalifikationer än vad jordbrukssamhället hade behov av. Framför allt fanns det dock en stark ideologisk drivkraft för reformfäderna som bottnade i deras egna erfarenheter av hur den ena europeiska demokratin efter den andra föll och ersattes med diktaturer. Den nya skolan skulle därför utbilda demokratiska medborgare som bildligt talat vaccinerades mot rasism och människo-förnedring vilka former de än tog sig. Eleverna skulle lära sig att leva i fred tillsammans med andra människor oavsett social klass, ras, hudfärg eller religion, skrev Skolkommissionen. Segregeringen skulle motarbetas genom att alla svenska ungdomar gick i samma skolform i 9 år och därmed också fick en gemensam referensram.

Detta kärnbudskap, tyvärr

så sorgligt bortglömt i skolvardagen, har funnits med i alla grundskolans läroplaner om än med skiftande formuleringar fram till vår tid. I Läroplan 80 hette det till exempel att ” var och en har ett ansvar för att försöka minska andra människors smärta, lidande och förnedring.” Vem minns denna skrivning nu?

1960-talets samhälle var etniskt och kulturellt homogent. Skolan, familjen och kyrkan var samhällets viktigaste normkällor. Cirka 90 procent av eleverna i årskurs 8 konfirmerades, en siffra att jämföra med dagens cirka 30 procent. Alla de klassiska folkrörelserna hade särskilda verksamheter för ungdomar och långt in på 60-talet lockade söndagsskolorna många barn som bland annat fick lära sig att ge en slant i missionssparbössan och på det viset fick en första inblick i det som senare blev U-hjälp.

För att garantera att grundskolan blev likformig och likvärdig över hela landet blev den nya skolformen statlig i motsats till folkskolan som var kommunal. I varje län inrättades en statlig ”Länsskolnämnd” vars uppgift var att utöva tillsyn över skolorna, ansvara för utvecklingsarbete och fördela statsbidragen till kommunerna som långt in på 80-talet var specialmärkta för olika ändamål

Dagens Sverige är

helt annorlunda än det Sverige som grundskolan en gång formades för. Stabilitet, trygghet, förutsägbarhet och planering var några av signalorden under denna tid. Nu lever vi i en värld som är totalt oförutsägbar och samhället kallas också ofta för risksamhället. Många av oss som är födda i mitten eller början av 1900-talet upplever oss som invandrare i ett främmande land. Den samlade kunskapsmassan i världen har från 1960 till 2012 fördubblats 7 gånger och är nu 130 gånger större än när grundskolan infördes. (L. Swan: 2012 En vitbok om grundskolan)

Forskningen om hur hjärnan fungerar och kunskapen om hur inlärning går till har närmast exploderat. IT-revolutionen har dramatiskt förändrat förutsättningarna för det gamla ”skoltänket”. Häromkvällen presenterade Rapport de 10-åringar som nu ingår som sakkunniga i regeringens IT-kommission. 4-åringar lär sig läsa och ladda ner information med sina ”paddor”. De sociala medierna, typ Facebook, Twitter, Linkedin, Instagram, påverkar och kan snabbt förändra det som händer i samhället där det traditionella beslutsfattandet i valda församlingar traskar på i sina upptrampade spår med motioner och prepositioner.

Patienten googlar om

sina besvär och är ibland bättre informerad än läkaren om alternativa terapier när de möts. När Grundskolan infördes hade tv en kanal medan nu vem som helst kan se tv-program från hela världen när som helst och var som helst i sin dator eller Ipad. Cd-skivan har ersatts av Spotify och Itunes och pappersbruken får slå igen när allt fler läser sin tidning på nätet. Vem som helst med en smarttelefon kan fotografera allt som händer och blixtsnabbt lägga ut bilder på Youtube. All kunskap i hela världen kan nu hämtas hem med några knapptryck och många lärare upplever hur deras elever kan mer än vad lärarna själva kan i sina specialämnen. Författare kan själva ge ut sina böcker och på så vis gå förbi ständigt refuserande förlag. Runt hörnet väntar de tredimensionella skrivarna där ritningar förvandlas till färdiga produkter. Allt fler börjar tala om den fjärde industriella revolutionen.

När man i den gamla skolan försökte lära eleverna studieteknik handlade det ofta om att eleven skulle sitta avskilt och ha det tyst omkring. Många föräldrar som i dag ser sina barn läsa läxor har förmodligen chockats svårt när de upptäcker att barnet i fråga ser på tv, lyssnar på musik, jobbar med datorn samtidigt med läxläsningen.

Världen är global.

På sekunder når nyheter fram mellan kontinenterna och via Skype kan vem som helst prata i bildtelefon med en kvalitet som överstiger den som fanns grannar emellan med fasta linjer och bakelittelefoner. Människor är i rörelse och allt fler söker sig till länder som kan erbjuda trygghet och goda levnadsvillkor. Sverige har i dag cirka 9 miljoner invånare varav 15 procent är födda utomlands. Naturligtvis leder detta ibland både till konflikter och direkta konfrontationer. Många elever kommer från hem där värderingarna är väsensskilda från dem som skolan skall förmedla. I dag finns ett stort antal skolor som helt saknar svensktalande elever eftersom föräldrarna flyttar sina barn till en skola där svenska talas. En fungerande integration går knappast att åstadkomma under sådana villkor.

Ansvariga politiker skyggar för att på allvar ta tag i de problem som uppstår utan överlåter i stället till enskilda kommuner eller skolor att hantera situationer som ofta är omöjliga att lösa. När grundskolan infördes ifrågasattes inte de demokratiska institutionerna eller Sverige som nationalstat. I dag råder det däremot osäkerhet om Sverige skall förändras till en administrativ region inom EU eller fortfarande ha kvar sin kulturella identitet som nation. Osäkerheten gäller också i vilken utsträckning självstyrande enklaver med egen rättstillämpning skall tillåtas i landet eller om den svenska lagstiftningen skall vara överordnad alla etniska eller religiösa gruppers egna rättssystem. Naturligtvis kräver dessa frågor ett svar med tanke på att skolan skall förbereda eleverna för ett demokratiskt samhälle och också för viktiga poster inom förvaltning, näringsliv och politik.

Skolan är en av samhällets viktigaste institutioner. Nu är det verkligen läge att tillsätta en ny Skolkommission med bred representation och uppgiften att dra upp riktlinjerna för 2000-talets skola. Dagens skolämnen och ett läsårstänkande som bottnar i jordbrukssamhället fungerar inte längre. En ny ingång till skolans uppgifter måste skapas med utgångspunkt i dagens forskningshorisonter tillsammans med filosofiska och religiösa urkunder som beskriver människans natur där det finns utrymme både för kropp, själ och ande.

Bert Stålhammar, professor i pedagogik.

OM FÖRFATTAREN

Annons