Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

1320 års erfarenhet har satt sina spår

Annons

I sin replik skriver Håkan Brunnström att han är besviken på mig, jag har nämligen dristat mig till att försöka bredda bilden av konflikten Israel-Palestina. Därmed har jag inte heller accepterat den gängse bilden som framställer Israel, Mellanösterns enda demokrati, som den enda, stora skurken.

Som de flesta Israelkritiker har Håkan Brunnström fokuserat på 1948 och vill göra gällande att det är då konflikten uppstod. Den historiska bakgrunden som jag försökte teckna avfärdas raljerande med orden ”Vi skulle kunna börja för 3000 år sedan.” Dock utan att klargöra vad det var som hände då som är relevant för dagens debatt.

Vad som hände år 628 är däremot högst relevant för diskussionen. Det var just slaget vid Khaybar som inledde drygt 13 seklers religiös apartheid riktad i första hand mot judarna.

Några kristna i Medinaområdet fanns inte vid denna tidpunkt och först senare tillämpades det så kallade dhimmi även mot kristna och andra religioner.

Sålunda, när staten Israel grundades 1948, för att omedelbart angripas av sina grannar med syfte att ”kasta ut judarna i havet”, hade muslimerna 1320 års erfarenhet av att leva som överklass och judarna hade 1320 års erfarenhet av att vara den av religiös apart-heid förtryckta underklassen.

Är det helt omöjligt att acceptera att dessa år har satt sina spår hos båda parterna?

Att göra som Håkan Brunnström, det vill säga att helt enkelt stryka ett streck över dessa sekler och hävda att allting började 1948 är att göra det väldigt enkelt för sig – alltför enkelt. Att lägga all skuld på Israel, att förbigå drygt tretton seklers diskriminering med en axelryckning, är mer än bara ett intellektuellt haveri; det är medvetet vilseledande.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons