Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bättre att lägga ned Statens institutionsstyrelse

Annons

Jag läser om nedläggningen av Granhults behandlingshem. I 26 år var jag ansvarig för verksamheten, från början av 1980-talet till 2009. Vi var det första medlevarskapskollektivet som var ett så kallat paragraf 12-hem. Vi var också det första ungdomshemmet som införde tolv-stegs filosofin som behandlingsmetod inom den slutna ungdomsvården. Vi tog ställning och stred för en restriktiv lagstiftning på det drogpolitiska området. Skälen för en nedläggning av Granhult angavs i pressmeddelandet i höstas vara bristen på efterfrågan av öppna platser. Nu läser jag att det ligger för långt bort!

I stället för att lägga ner Granhult så borde man lägga ner den ansvariga myndigheten SiS (Statens Institutionsstyrelse). Denna myndighet tog över tvångsvården för unga (LVU) och missbruksvården för vuxna (LVM) 1994. Fram till 1994 var tvångsvården av ungdomar och vuxna missbrukare i huvudsak styrt av landstingen i Sverige.

Granhult ägdes av Örebro läns landsting. Den nya statliga myndigheten fick bland annat mandat att bygga upp en forskningsavdelning och en placeringsavdelning. Det var till en början platt organisation för att vara en statlig myndighet. Den ansvarige institutionschefen, alltså undertecknad, hade generaldirektören som närmaste och enda chef.

1999 kom den nya lagen om sluten ungdomsvård. Ungdomar skulle dömas av domstol till vård. En utveckling från en vård- och behandlingssyn med ett socialt och humanistiskt tänkande som bas, till ett alltmer straff och verkställighetstänk inleddes.

Nu hade vi två lagstiftningar på ungdomsvårdens område, både LVU och LSU. Alltså vård ibland, straff ibland! Om det blev rörigt och svårt för personalen vad som ibland var vad, så kan man bara föreställa sig hur rörigt det blev för ungdomarna själva!

För att ytterligare komplicera arbetet med ungdomar med problem, så skulle dessutom LSU-straffet vara gratis för kommunen, medan LVU-vården kunde få kosta upp mot 5 000 kronor per dygn!

Några år senare kom en organisationsförändring. Nu skulle myndigheten regionaliseras. Vården skulle framöver styras av regionala kontor i stället för ett huvudkontor. Följden blev självfallet att antalet tjänstemän/kvinnor ökade, trots att tanken var den motsatta. Avståndet mellan verksledning och golvet ökade. Nödvändiga diskussioner om vårdens utveckling och innehåll byråkratiserades.

Under årens lopp har allt större kostnader vältrats över på kommunerna i form av höga placeringskostnader. Det talades i början om ett delat kostnadsansvar, hälften för kommunen, hälften för myndigheten/staten. Siffror i dag visar på ett allt större kostnadsansvar för kommunerna, vilket bland annat resulterat i att kommuner, av ekonomiska skäl, ibland måste göra sitt allra yttersta för att helt enkelt avstå från placeringar. En utveckling knappast förenlig med intentionerna i socialtjänstlagen.

Det är viktigt att fastslå att både LVM- och LVU-lagarna är ytterst viktiga att ta strid för. De sätter press på samhället att ingripa när människor av olika skäl trampar snett i livet, sätter press på omgivningen att hjälpa tillbaka till samhället igen. De är, enligt min uppfattning, en form av solidaritetslagar som vi ska vara rädda om. Det förutsätter dock att vi som ska använda oss av dem, känner tillit till den myndighet som har att hantera dem.

Nyligen lyssnade jag på SiS generaldirektör i en radiointervju med anledning av Granhults aviserade nedläggning. Jag väntade med spänning på en rimlig och logisk förklaring på det nödvändiga i att stänga verksamheten på Granhult. Generaldirektören lyckades trassla till alla begrepp och hans svar, på den duktige och envise journalistens frågor kring nedläggningen, blev till slut bara pinsamma att lyssna till.

Det finns många duktiga medarbetare inom SiS. Det hjälper dessvärre inte! Myndigheten som helhet har fel kurs. Kvar blir till slut ett huvudkontor som möjligtvis kan administrera sig självt, åtminstone under en period. I stället för att lägga ner Granhult borde statsmakten, innan det är alldeles för sent, lägga ner SiS samt staka ut en ny färdriktning för hur institutionsvården för tvångsomhändertagna ungdomar och missbrukare framöver bör se ut.

f.d institutionschef

Granhults behandlingshem

LG Persson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons