Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brunnsparken skulle kunna vara både park och bostäder

Annons
BÖR UTREDAS. Staffan Werme tycker att det borde gå att kompromissa om Brunnsparken. Arkivfoto: Håkan Risberg

Det har byggts alldeles för lite i Örebro under lång tid. Orsakerna är många. Flera är nationella. Men det finns också hembakade problem av både gammalt och nytt slag.

Ett av de lokala problemen är Öbos storlek och styrka. Öbo är som en stat i staten. Sammanvuxet med såväl Hyresgästförening som Socialdemokrati har bolaget lagt en förlamande hand över utvecklingen av i Örebro under tiotals år.

Öbo specialbehandlades under tidigare socialdemokratiska styren. Men även utan denna behandling skapar ett bolag med nästan två tredjedelar av hyresrättsbeståndet problem.

Öbo har som inga andra bolag möjligheter att ta dåliga affärer, tack vare såväl ägarstruktur som bolagsstorlek. Det sätter en press på privata aktörer, som gör det svårt att räkna hem nya projekt.

Under perioden 2007–2010 förändrades Öbo. Bolagets verksamhet skulle i större utsträckning ske i samverkan med de privata aktörerna.

Vi hade och har olika uppfattning om behovet av fortsatta försäljningar av Öbos gigantiska lägenhetsbestånd. Jag menar fortfarande att Örebro, Öbo och hyresgästerna skulle må bättre om bolaget sålde mer. Det skulle skapa en mer levande bostadsmarknad, bolaget skulle få loss pengar för nödvändigt underhåll och hyresgästerna få lägre krav på hyreshöjningar i nyrenoverade områden.

Samtidigt har Öbo de senaste åren fortsatt sin resa tillsammans med de privata aktörerna. Den förändringen har inte vridits tillbaka av det fyrpartistyre som numera har majoriteten i Örebro.

Trots vänsterinriktningen är Öbos roll nu mer som en av flera parter i jobbet att öka bostadsbyggandet i staden. Det är bra.

Men för att bostadsmarknaden ska kunna fungera krävs områden där staden ska byggas. Och för att vi ska klara såväl klimat som god service för fler, krävs att staden förtätas. Den spridda staden, där kraven på egen bil är stora, är inte någon stad för framtiden.

Med stora krav på nybyggnationer kommer alla stenar att behöva vändas.

Var kan nya bostäder byggas? Var passar de in? Såväl politiker som tjänstemän måste söka nya vägar för att möta såväl bostadsbehov som oro. Risken att vi hamnar i allt fler NIMBY-situationer är uppenbar. Not In My Backyard är en naturlig reaktion på förändring. Men den riskerar stadens framtid.

Därför är det bekymmersamt att en fråga som Brunnsparkens framtid, verkar bli just en sådan NIMBY-fråga.

Å ena sidan de som tycker att marken kan planläggas.

Å andra sidan de som med olika mer eller mindre relevanta argument vill bevara.

Det är knappast relevant att hävda att en stad inte klarar sig utan en Folkets park – en socialdemokratisk kvarleva från 1950-talet. Men det är relevant att ställa grönområden mot nya hus.

Min mening är att just i Brunnsparken borde det gå att förena de båda. Grönområdet är viktigt, men lyfter man blicken finns gott om grönytor, skogar och parkliknande områden på nära håll. Samtidigt skär järnvägen sönder området och skapar en barriär, både fysiskt och ljudmässigt.

För Örebros utvecklings skull borde det planarbete som nu påbörjas kring Brunnsparken välkomnas. Det borde gå att kombinera nya hus som ljuddämpare mot järnvägen, nya förbindelsevägar för människor över eller under spåren med bevarande av de hus som verkligen har bevarandevärde och den utvecklade parkmiljö som området ger möjlighet till. Där kan såväl Öbo som privata aktörer bidra.

Staffan Werme, Folkpartiet, Örebro

Staffan Werme (FP) om hindren för byggande i Örebro

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons